onsdag 30 januari 2008

Tubbykjäm

Rosa rosa, rosa rosa …

Sonen har varit magsjuk så här smöras det hårt för att han ska få i sig mat och därmed bli lite piggare. Idag försökte jag med klappgröt. Tänkte att sonen skulle gilla det rosa fluffet och att vinbären i frysen skulle ta slut. Två fel av två möjliga, sonen vägrade att äta och det finns fortfarande vinbär kvar.

Klappkräm är verkligen en sommarefterätt. Vi fick det ofta som barn hemma hos mormor och morfar. Fast då vispades krämen för hand, bunken gick runt och vi var många som sittandes på trappen turades om att vispa för att få den rätta fluffiga och skummiga konsistensen. Sen åt vi den med kall mjölk, det gjorde vi idag också. Fast jag vispade med elvisp - då går det i ett nafs, mormor har fortfarande inte packat upp de elvispar som hon under åren fått.

Klappgröt
4 personer

1 rågad dl mannagryn
5 dl vatten
2 dl outspädd saft alternativt 3 dl färska/frysta bär + 1 dl socker alternativt 1 dl sylt + 1 dl vatten (av röda bär, t.ex. hallon, rödavinbär eller lingon)

Koka upp saft (eller något av de andra alternativen) och vatten. Vispa ned grynen. Vispa gröten kraftigt och låt den koka i 5 minuter eller tills grynen blivit mjuka.

Häll över den varma gröten i en stor bunke och vispa (gärna med elvisp) den sval, ljus, luftig och pösig. Servera med kall mjölk.

Ovispad

söndag 27 januari 2008

Sweet Tooth

Det är inte bara kikärtor och groddar som serveras hemma hos oss, ibland äter vi annat också. Som idag då jag hämtade upp en massa äggvita och vispgrädde som jag haft i frysen. Får man äggvita över som man inte vet vad man ska göra med så är ett väldigt bra tips att frysa dem, de håller ca ett år i frysen och när de tinat så går de att vispa upp precis som om de vore färska.

Bra att veta om man glömt hur mycket äggvita man stoppat i burken:
1 äggvita ≈ 2 msk, 3 äggvitor ≈ 1 dl, en äggvita väger ca 35 g

Pavlova har jag sneglat på tidigare men aldrig kommit mig för att testa. Enkelt att göra och set passade väldigt bra att göra i portionsform - trevligt eftersom marängtårtor tenderar till att se så slabbiga ut efter att första biten skurits. Jag kommer definitivt att göra det igen till sommaren när det finns färska bär som det ska vara i originalet. Vi åt barnkalasvarianten med banan och ljummen chokladsås, inte så dumt det heller. Receptet kommer från Två systrars söta av Lisa Eisenman och Monica Eisenman.

Pavlova
6 personer

4 äggvitor
1 krm ättikssprit
2 dl strösocker
2 – 3 dl vispgrädde

bananer
Ev. hackade nötter

Chokladsås med kolakonsistens:
125 g mörk choklad
75 g smör
½ dl strösocker
1 nypa salt
½ dl vatten
½ dl sirap
1 tsk vaniljsocker

Sätt ugnen på 175˚C.

Vispa äggvitorna tillsammans med ättiksprit i en ren bunke till hårt skum. Tillsätt sockret, lite i taget. Fortsätt vispa till en glansig och fast maräng.

Rita på ett bakplåtspapper 6 cirklar, ca 7 cm i diameter. Klicka marängmassan i cirklar och forma små korgar.

Sätt in marängen i ugnen och sänk värmen till 125˚C. Grädda ca 45 minuter. Stäng av ugnen och låt marängerna svalna i ugnen med luckan på glänt.

Blanda alla ingredienser till chokladsåsen förutom vaniljsocker i en kastrull. Koka upp och rör tills all choklad har smält, koka i ca 10 minuter tills eller tills den blivit tjock och glansig. Rör ner vaniljsockret.

Vispa grädden och fyll marängkorgarna, skiva över banan och ringla över lite varm chokladsås. Strö eventuellt över lite hackade hasselnötter.

fredag 25 januari 2008

Liten boaorm

En mycket liten man med en stor bula på mitten, så såg sonen ut när han ätit. Idag var maten tydligen god. En stor tallrik soppa och tre dinkelvåfflor med sylt, inte en endaste smula på golvet. Då känner man sig nöjd, då är det värt insatsen i köket.

Vardags-vego-minestrone
4 personer

2 gula lökar, fint hackade
1 vitlöksklyfta, fint hackad
Ca 2 msk olivolja
1 dl rött vin (eller vitt)
500 g krossade tomater
1 msk tomatpuré
10 dl vatten
2 tärningar lantbuljong
1 ½ dl pasta
1 burk vitabönor, sköljda
En skvätt honung
Salt och vitpeppar
Persilja och annat kryddgrönt

Fräs lök och vitlök i olivolja i en stor kastrull tills de blir gyllengula och mjuka. Tillsätt vin, krossade tomater, tomatpuré, vatten och buljongtärningarna. Låt koka i ca 30 minuter.

Tillsätt pastan och koka den i soppan enligt tiden som angivits på paketet, när ett par minuter återstår så häll i bönorna. Koka soppan så att pastan blir klar. Smaka av med honung, salt och peppar. Strö över persilja och servera med riven parmesanost.

torsdag 24 januari 2008

Kornbröd, tagning två

För någon vecka sedan så köpte jag ett exemplar av ”Roslagsmat”, en kokbok som Norrtelje Tidning gav ut på 80-talet. I boken har äldre och lite nyare recept samlats som ska visa vad Roslagen har att bjuda på. Recepten har samlats in från läsarna till tilltidningen. En väldigt rolig bok att bläddra i, men journalisterna som sammanställt boken kan inte ha testlagat eller för den delen varit speciellt duktiga på att tolka läsarnas handstil.

Igår provade jag för andra gången att baka ett kornbröd ur boken, denna gång med hyggligt resultat. Första gången så åkte degen rakt ned i soppåsen. Jag borde ju ha reagerat, men jag tänkte att smaken kanske ändrats så jag gjorde precis som det stod. I receptet skulle man ha 7 teskedar salt. Det blev trolldeg. Jag är ingen proffsbagare men jag har regelbundet under flera års tid bakat matbröd så man börjar ju kunna se och känna hur degen ska vara. Men det här är i särklass den mest märkliga deg jag stött på. I receptet så ingår en väldigt liten del vetemjöl och eftersom kornmjöl innehåller så lite gluten så blir konsistensen på degen mycket ”kort”, ungefär som bakpulverbröd där man rör så lite så att glutentrådar inte hinner bildas. När degen jäst, såg den likadan ut fast möjligen lite större.

Brödet har en väldigt speciell smak – av korn - som man inte känner ofta och blir lite smuligt.

Jag återger receptet direkt från boken (förutom det rena tryckfelet, tanterna måste ha sett fel det kan inte vara 7 som avses utan 1) med mina egna anmärkningar.

Evas kornbröd

6 dl kornmjöl
2 dl vetemjöl
1 tsk salt
25 g jäst
65 g matfett
3 ¾ dl mjölk

Blanda mjöl och salt. Rör ut jästen i litet socker och tillsätt den. Smält matfettet och blanda med mjölken, fingervarmt. Arbeta degen smidig. Låt jäsa ½ tim.

Baka ut till små runda tekakor som naggas och gräddas omedelbart i 150 graders ugn tills de fått fin färg. Pensla med vatten och låt kallna under bakduk.

Ja vad ska jag börja kommentera? Jag använde 1 tsk socker för att röra ut jästen i, det blir en raketstart för jästen som smälter i sockret och genast börjar bubbla. Jag var tvungen att öka på mjölmängden eftersom degen var för kladdig, totalt använde jag 6 ½ dl kornmjöl och 2 ½ dl vetemjöl. Jag använde smör som matfett. Degen fick jäsa i mer än en halvtimme - min stod närmare en timme - det behövdes. Jag bakade ut 12 tekakor. Sen så borde den ha fått jäsa en omgång till (gissningsvis en halvtimme till) efter att jag bakat ut dem men jag följde receptet. Ungstemperaturen är alldeles för låg, jag gräddade mina i 175 C i 15 minuter men då var de så bleka så att jag var tvungen att höja temperaturen för att få lite färg – gissningsvis så borde man grädda dem som vanliga tekakor ca 10 minuter i 225 C.

onsdag 23 januari 2008

Emigrerad strömming

Snart är det tomt! Alltså i kyl och frys och då ska jag frosta av och städa riktigt riktigt ordentligt. Märkligt att man kan längta efter något sådant men jag ser verkligen fram emot det. Sen kan jag börja fylla förråden igen och äntligen få laga lite spännande mat!

Fast igår kunde jag inte låta bli att handla lite. Fisken i frysen var slut och eftersom det var tisdag och det fanns färsk strömming – hur färsk den verkligen var kan ju diskuteras, men det fanns i alla fall i den lokala butiken - så kunde jag inte motstå frestelsen.

Så igår testade vi en ny variant av strömming. Vi vuxna gillade det, men sonen som i vanliga fall älskar strömming vägrade att äta. Recepten kommer från Caroline Hofbergs Citrusköket, boken är en oväntad favorit som jag spontant köpte på bokrea.

Tunisisk strömming
4 personer

600 g rensad strömming med ryggbenet borttaget
Salt och vitpeppar
Ca 1 dl rågmjöl
Smör och olivolja till stekning
1 rödlök
Ca 1 dl hackad persilja

Marinad:
1 msk spiskumminfrön
1 msk korianderfrön
1 röd chili
4 msk olivolja
Pressad saft av 2 citroner
2 pressade vitlöksklyftor
Salt

Börja med marinaden. Rosta spiskumminfröna i en torr stekpanna. Stöt spiskummin och koriander grovt i en mortel.

Klyv chilifrukten på längden, ta bort kärnor och väggar och strimla tunt.

Blanda ingredienser till marinaden och smaka av med salt.

Skölj strömmingen, klipp av fenor och torka noga. Lägg strömmingen med skinnsidan ned på en skärbräda och salta och peppra lätt. Lägg ihop strömmingarna två och två.

Blanda mjöl, salt och vitpeppar i en skål. Vänd strömmingsflundrorna i mjölblandningen och stek dem gyllenbruna i smör och olivolja.

Varva den varma strömmingen med marinaden, tunt skivad rödlök och persilja i en form. Låt strömmingen kallna och marinera i minst 2 timmar. Servera antingen på knäckebröd som smörgåsmat eller tillsammans med ugnsstekta hela små potatisar och morotssallad.


Morötter med citron och ingefära
4 personer

500 g morötter
4 msk russin
3 msk olivolja
Pressad saft av ½ citron
1 tsk riven färsk ingefära
1 tsk honung
Salt och vitpeppar

2 msk rostade mandelspån
Hackad persilja

Skala morötterna och skär dem i tunna stavar. Koka morötterna knappt mjuka i lättsaltat vatten. Låt russinen koka med någon minut på slutet. Häll av kokvattnet.

Blanda ihop olivolja, citron, ingefära och honung. Smaka av med salt och peppar.

Häll dressingen över de varma morötterna och russinen och blanda om. Låt salladen marinera några timmar. Strö över mandelspån och persilja vid serveringen.

Nånting är galet med världen. Blommande penséer, januari 2008 Bergianska trädgården.

fredag 18 januari 2008

Äckligt god soppa

I lördags tillagade jag jordärtskockor och svartrötter för första gången. Jag kan inte förstå att jag inte har gjort det tidigare! Båda rotfrukterna har utpräglad smak och är fantastiskt goda. Idag när jag handlade hittade jag otroligt fina och KRAV-märkta jordärtskockor. De förvandlades raskt till en krämig och smakrik soppa. Gott tyckte vi vuxna, sonen rös och skrek äckligt … Nåja, alla kan ju inte gilla allt och tydligen så faller inte dessa två rotfrukter sonen på läppen. Idag blir det svartrötter till middag.

Jordärtskockssoppa med gremolata
4 personer

2 schalottenlökar, finhackade
En klick smör
500 g jordärtskockor
2 potatisar
2 tärningar lantbuljong
1 dl vitt vin, matlagningsvin fungerar finfint
4 dl vatten
2 dl mjölk, gärna standardmjölk
1 dl vispgrädde
Salt och vitpeppar

Gremolata:
Ca 1 dl bladpersilja, hackad
2 vitlöksklyftor, finthackade
Rivet skal av en citron

Börja med gremolatan. Hacka ihop bladpersiljan, vitlöksklyftorna och citronskalet till ett fint strössel.

Skala jordärtskockor och potatis, dela dem i mindre bitar. Smält smöret i en stor kastrull. Låt lök, jordärtskockor och potatis mjukna i smöret.

Häll på vinet och vattnet. Lägg i buljongtärningarna och koka potatis och jordärtskockor riktigt mjuka i ca 15 minuter. Mixa soppan helt slät. Häll på mjölk och grädde, låt soppan koka upp. Smaka av soppan med salt och vitpeppar. Toppa soppan med gremolata och ät den tillsammans med ett gott bröd.

torsdag 17 januari 2008

Grön städning

Det har varit lite dåligt med inlägg den senaste tiden. Det beror på att det inte finns så mycket spännande mat att blogga om. Vi fortsätter kyl-, frys- och skafferitömningen och så här på sluttampen börjar det bli lite udda kombinationer som serveras.

Så dagens inlägg handlar om något helt annat, nämligen städning! Jag är verkligen inte någon pedantisk person, men när man har småbarn så är man tvungen. Dels vill man ju inte att de ska nysa ihjäl sig eller bli bitna i tårna av dammråttorna. Sen vill man ju inte heller att de ska äta grus eller gamla matrester som ständigt hamnar på golvet.

Som småbarnsförälder eller kanske rättare sagt som blöjbarnsförälder är man lite extra miljöovänlig. Är man inte beroende av hushållspapper innan, så blir man det strax efter att de börjar äta de första puréportionerna. Kladdigare mat får man leta efter. Sen så räcker oftast inte ett papper eller en trasa, man behöver ofta ta till någon form av rengöringsmedel för att bli av med eländet. Sen har vi våtservetterna, blöjorna …

Många lågprisbutiker som t.ex. Rusta eller ÖB säljer olika typer av rengöringsprodukter billigt. Flaskor med obegriplig innehållsförteckning och som förmodligen rest över halva Europa. Vi har handlat sådana produkter många gånger. Tills vi började tänka efter. Hur bra är det egentligen att köpa ett rengöringsmedel där man inte ens förstår språket på flaskan? Är det här verkligen hälsosamt för barnen? Hur långt har flaskorna åkt egentligen?

Det man vill ha är ju billiga och ofarliga produkter som har så liten miljöpåverkan som möjligt. Det kan man faktiskt få om man blandar dem själv! Nu ska man ju inte inbilla sig att häxblandningar vid diskbänken är ofarliga, man kan få till rätt potenta grejjer av det som finns i skafferi och kylskåp. Det finns både barn- och miljövänliga alternativ att köpa. Men att blanda dem själv med ingredienser som man oftast har hemma blir verkligen billigare och här förekommer inga onödiga transporter av vatten.

Vi har två hemblandade sprayflaskor som vi använder dagligen till det mesta som behövs torkas av. Bara att spraya på och torka av!

Allrengöringsmedel 1
Häll i en kapsyl grönsåpa i en normalstor (ca 5-6 dl) blomspruta. Fyll upp med ljummet vatten.

Allrengöringsmedel 2
Häll 1 msk bikarbonat och 2 msk vitvinsvinäger i en normalstor (ca 5-6 dl) blomspruta. Fyll upp med vatten. Visst det luktar lite syrligt om vinägern, så är man känslig för doften så kanske det här inte är värt att testa – men lukten försvinner rätt snart.

Får några år sedan förde Grumme en spraysåpa på flaska, vart den tog vägen har jag ingen aning om men den var fantastisk och jag köpte den så fort jag hittade den. Det var väl inte så många som såg storheten i den.

Några andra barn- och miljövänliga städtips:

  • Istället för att använda desinficerande rengöringsmedel i diskhon, koka upp vatten (gärna med vattenkokare) och häll ner i diskhon när den är urtorkad.
  • Sluta använda silverputs. Lägg en bit aluminiumfolie i diskhon, lägg silverföremålen mot folien, strö någon matsked vanligt salt i diskhon, sätt i proppen i diskhon och sedan häller man över kokande vatten så att det täcker silverföremålen. Du ser när det är klart. Sen är det bara att plocka upp grejjerna och torka av dem.

Här kan du läsa lite mer om skonsam rengöring:

måndag 14 januari 2008

Tre sorters äpple i samma gryta

Idag kände jag mig tvungen att handla några konservburkar. Jag inser att ett kök utan tomater på burk hämmar min matlagning något enormt. Tydligen så använder jag mycket tomater.

I lördags däremot ekade det nästan i kylskåpet - det har inte hänt på år och dag – fast jag har fortfarande enorma mänger med sockerstinna marmelad-, sylt-, kryddblandningsburkar som fyller ut hylla efter hylla. Så grytbitarna som tagits upp ur frysen fick inte sitt vanliga sällskap av tomater och vitlök, det blev istället en gryta med smak av äpple.

Kött- och äppelgryta
Ca 4 personer

Ca 500 g grytbitar av nöt, ca 3 * 3 cm
Olja
2 gula lökar, grovt hackade
Salt och vitpeppar
1 msk Calvados
½ dl äppelcidervinäger
Ca 4 dl vatten
2 – 3 palsternackor, i grova bitar
3 små äpplen (t.ex. cox orange eller Ingrid Marie), i bitar
1 ½ dl vispgrädde
Ev. maizenaredning

Ta fram en stor gryta. Fräs köttet i omgångar i den varma oljan. Lägg tillbaka köttet och tillsätt löken, fräs till den börjar få lite färg. Salta och peppra.

Slå på calvados i grytan och låt det koka någon minut. Tillsätt äppelcidervinäger och vatten. Låt grytan puttra i ca 30 minuter.

Tillsätt palsternacka och låt grytan puttra tills köttet är mört.

Tillsätt äpplen och grädde koka tills äpplena börjar mjukna. Smaka av med salt och peppar och red eventuellt av grytan med maizena.

Servera med kokt mathavre blandat med grovhackad persilja.

torsdag 10 januari 2008

Inprovisation i köket


Jag kunde kanske ha bloggat om brödbakandet igår eller om den tunisiska makaronigratänen som gjordes samtidigt som brödbakat. Jag ska bespara er båda, ibland floppar det helt enkelt. Brödet hjälpte sonen till med - lite kladdigare och bökigare än jag hade tänkt det – men sonen var nöjd och då är jag det med. När brödet väl stod på sin andra jäsning så sanerade jag köket, och vad hittar jag på golvet – jo halva jästklumpen som sonen i sin iver att röra snabbt hade tappat på golvet. Ja, inte undra på att det inte jäste riktigt ordentligt. Jag kunde ju helt enkelt ha låtit brödet jäsa längre, men gräddningen av makaronigratängen hade passats in ordenligt i ungsschemat. Men de blev rätt goda i alla fall. Makaronigratängen är ett kapitel för sig, i min ny inhandlade kokbok ”Tunisien, mediterrana delikatesser” hittade jag receptet som efter en hastig genomläsning verkade innehålla sådana ingredienser som jag hade hemma. När jag väl börjat så visade det sig att det saknades en del väsentliga beståndsdelar som till exempel saffran. Det är nog första gången tunisisk makaronigratäng tillagas med lussekatt. Det blev i och för sig inte så dumt heller.

Något som blev lyckat var däremot den här müslin som jag gjorde häromdagen. Receptet kommer i sin ursprungliga form från Anna Bergenströms Kärlek, Oliver och timjan – men har som vanligt ändrats en hel del.

Krispig müsli med smak av vanilj och körsbär
En stor burk

5 dl fiberhavregryn
5 dl havregryn
100 g mandel, grovhackad
2 dl solroskärnor
1 dl kokos
1 dl hela linfrön
1 dl råsocker
1 nypa salt
2 dl vatten
2 msk rapsolja
1 påse torkade körsbär (150 g)
½ tsk vaniljpulver

Sätt ugnen på 200 C.

Blanda fiberhavregryn, havregryn, mandel, solroskärnor, kokos, linfrö, råsocker och salt i en stor bunke (eller direkt på plåten om du använder en teflonplåt). Slå över vatten och olja och krama igenom müslin ordentligt. Låt det gärna bli klumpigt. Häll ut blandningen på en teflonplåt eller en vanlig plåt täckt med bakpapper.

Sätt in plåten i ugnen och grädda ca 30 minuter, ta ut plåten var 10:e minut och rör om så att det inte bränns. Sätt på grillen på ugnen och sätt in plåten igen, passa noggrant så att det inte bränns. Rör om ofta och fortsätt rosta tills müslin har blivit genom rostad. Ta ut plåten och låt svalna helt.

Strö över vaniljpulver och körsbär, blanda runt ordentligt men försiktigt. Förvara i lufttät burk, tänk på att müslin inte håller mer än ett par veckor.

onsdag 9 januari 2008

Nytt avsnitt i serien, kyl- och frysrensning

Utrensningen av kyl och frys fortsätter. Det minskar långsamt, än så länge så går det bra att laga roliga saker av det vi har hemma. Mjölk, fil, frukostost, ägg och frukt tänker jag fortsätta köpa även fast det inte är tomt i kyl och frys. För laxlasagnen så inhandlades endast mjölk, resten kommer från krigsförådet ...

Laxlasagne
4 personer som inte är såååå stora i maten …

9 fullkornslasagne-plattor
200 – 400 g rökt eller gravad lax i skivor

Spenatfyllning:
1 gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 påse fryst bladspenat (ca 450 g)
Olja
½ dl finhackad dill
Svartpeppar och en nypa salt

Bechamelsås:
1 l standardmjölk
1 ½ dl vetemjöl
Vitpeppar och salt
En nypa socker
Muskot
60 g riven parmesanost

Sätt ugnen på 225 C.

Börja med spenatfyllningen. Fräs lök och vitlök i olja tills de blir gyllengula. Tillsätt spenaten och låt all vätska koka in. Rör ned dillen. Smaka av med salt och peppar. Var försiktig med saltet om du använder den större mängen lax.

Vispa ut mjölet i mjölken i en kastrull. Sätt kastrullen på plattan och låt det koka upp under ständig omrörning. Låt sjuda i minst tre minuter. Smaka av med salt, vitpeppar, socker och muskot. Ta kastrullen från plattan och vispa ned parmesanosten.

Varva samtliga ingredienser i en eldfastform enligt följande: bechamel, lasagneplattor, spenat, lax, bechamel, lasagneplattor, spenat, lax, bechamel, lasagneplattor och häll tillsist resterande bechamel över det hela – se till att du har ordentligt med sås kvar till slutet. Grädda i ca 40 miunter. Servera med en stor sallad.

tisdag 8 januari 2008

Monsterfisk

Min pappa lagade sällan mat när jag var liten. De gånger han lagade mat så blev det oftast stekt korv med curryris - lite torrt, men gott. Så när vi åt fisk med banan här om dagen – som inte kräver något såsigare tillbehör - så passade jag på att göra curryris till. Riset har dock uppdaterats med några extra ingredienser sedan jag var liten. En ohelig kombination i pappas ögon, men sonen gillade det och smaskade glatt i sig av allt utom bananen.

Första gången jag åt kombinationen stekt fisk med banan, var för många år sedan när vi var på Madeira och åt stekt Espada med banan och kokt potatis – då var vi förvånade över kombinationen men tyckte omedelbart att det var väldigt gott. Bor man i Sverige får man hitta någon annan fisk med fast vitt kött än Espada eftersom det är en djuphavsfisk som fångas utanför kusterna av Madeira och på ett fåtal andra platser i världen.

Frasig fiskfilé med banan och curryris
4 personer

600 g fast vit fiskfilé
Salt och vitpeppar
Saften av 1 citron
Ströbröd eller krossade cornflakes eller en blandning av dessa två
Riven parmesanost
Smält smör
2 bananer

Curryris:
1 gul lök, finhackad
1 äpple, finhackad
½ - 1 msk curry
Olja
3 dl ris
6 dl vatten
1 tärning lantbuljong
Salt och svartpeppar

Sätt ugnen på 225 C.

Börja med curryriset. Fräs lök, äpple och curry i lite olja. Tillsätt riset och låt det bli glansigt. Slå på vattnet och tillsätt buljongtärningen. Koka riset klart enligt anvisningarna på paketet.

Lägg fiskfiléerna sida vid sida i en eldfastform. Häll citronsaften över fisken och salta och peppra. Strö över rikligt med ströbröd. Riv över lite parmesanost och häll tillsist över lite smält smör. Grädda fisken i ca 20 minuter.

Ta ut fisken och slå på grillen på ugnen. Skiva bananerna och lägg dem ovanpå fisken. Ställ tillbaka fisken i ugnen ca 5 minuter och grädda tills bananerna är varma och börjar ta färg.

Smaka av riset med salt och peppar och servera tillsammans med fisken.

söndag 6 januari 2008

Ett grönt nyårslöfte

Jag är inte den som brukar avge nyårslöften, men Matälskarens syfte är så nobelt så att jag gör ett undantag och antar utmaningen. Fortsättningsvis ska vi:

  1. Äta mindre kött. Vi äter inte speciellt mycket redan som det är, men vi ska försöka begränsa oss både av miljö- och hälsoskäl.
  2. Dra ut adaptrar som inte används. Jag hatar sladdar. Jag hatar sladdar som bara sitter fast i en ände ännu mer. Dessutom slösar det alldeles enormt med energi. Jag lovar att jag ska tjata mer på sambon så att alla snubbeltrådar försvinner från golvet.
  3. Börja prenumerera på en ekolåda. Vi handlar redan nu så mycket som möjligt ekologiskt men utbudet i våra närmsta butiker är inte så stort.
  4. Kasta mindre mat. Vi ska bli bättre på att utnyttja allt vi handlar och dessutom försöka ta tillvara rester på ett bättre sätt.
  5. Börja använda motorvärmare. Jag har inte körkort, det är endast sambon som kör bil och det blir inte speciellt mycket. Motorvärmare har vi haft ända sedan vi köpte bilen för två år sedan, men vi har aldrig kommit in under luckan till kontakten i carporten. Det är med andra ord endast lathet som gjort att vi inte jagat reda på ansvarig i bostadsrättsföreningen.

Tilläggas kan att vi redan idag tänker en hel del på vilka ekologiska fotavtryck vi gör så listan kan tyckas lite märklig …

Nyårsrensning

Under jul och nyår har vi passat på att äta en massa god mat hemma hos våra respektive föräldrar. Tyvärr så har vi även dragits med förkylningar, öroninflammationer och halsont så här på sluttampen när vi bara skulle vara hemma och mysa med barnen. Så vi har varit världens tristaste föräldrar … Med andra ord så har vi heller inte handlat någon mat, så vi håller som bäst på med att tömma kyl och frys. Något som i och för sig är mycket välbehövligt.

Jag fick Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson i julklapp, jag har suttit och läst och förfärats av livsmedelsindustrin och den mat vi så lättvindigt köper och sätter i oss. Min sambo hann läsa boken innan jag kommit igenom den och han konstaterade att han hellre ser mig gå ned i tid och bakar vårt dagliga bröd än att köpa de tillsatsstinna klumparna i butikshyllorna. Usch och fy för fusk! Jag förfäras inte lika fullständigt som författaren av boken av samtliga tillsatser, men det är en mycket tankeväckande bok.

Men åter till nystarten, jag ska passa på att rensa ut de allt för tillsatsstinna produkter som jag trots allt har – framförallt i skafferiet – när jag nu går igenom det som vi redan har hemma.

Degen till det här pajskalet är sprödare och skörare än vanligt men är å andra sidan väldigt lättgjord eftersom samtliga ingredienser blandas ned direkt i kastrullen. Degen behöver inte vila kallt och innehåller inget animaliskt fett. Man kan dessutom med fördel variera sig med olika sorters mjöl, receptet på pajskalet kommer ursprungligen från Vinet till maten av Catarina Hjort af Ornäs.

Kantarell- och renskavspaj med lingonyoghurt
4 – 6 personer

Botten:
1 dl olivolja
1 nypa salt
1 dl grovt rågmjöl
2 dl vetemjöl
1 knapp dl kallt vatten

Fyllning:
1 stor gul lök
1 stor morot
1 stor palsternacka
2 vitlöksklyftor, krossade
Ca 1 l färska kantareller eller motsvarande mängd frysta eller konserverade, i mindre bitar
1 paket fryst renskav
Salt och vitpeppar
Olja till stekning
1 dl riven parmesanost eller annan lagrad ost

Äggstanning:
2 ½ dl Oatly mat, gräddmjölk eller mjölk
3 ägg
Salt och vitpeppar

Lingonyoghurt:
2 dl medelhavsyoghurt
1 – 2 msk lingonsylt

Sätt ugnen på 200 C.

Värm olivoljan i en kastrull. Tillsätt mjöl och salt under konstant omrörning. När blandningen blivit grynig tas kastrullen från plattan och vattnet rörs snabbt ned. Tryck ut degen i en pajform och förgrädda skalet i 10 minuter.

Hacka gul lök, morot och palsternacka i små kuber, ca ½ * ½ cm. Fräs gul lök, morot, palsternacka och vitlöken i en stor stekpanna tills de får lite färg. Tillsätt kantarellerna och fortsätt fräsa tills all vätska försvunnit. Tillsätt den frysta renskaven och flisa ned den i mindre bitar. Fräs tills allt fått lite färg. Smaka av med salt och peppar.

Blanda ihop samtliga ingredienser till äggstanningen. Fyll pajskalet först med renskavsfräset, sedan med den rivna osten och tillsist äggstanningen. Grädda i 35 – 50 minuter. Servera tillsammans med lingonyoghurt och en stor vitkålssallad.


Omslagsbild: ISBN 9789170373152, Den hemlige kocken : det okända fusket med maten på din tallrik