söndag 22 februari 2009

Miss mos och herr strömming

Dottern är fortfarande febrig, men det går att hålla under kontroll med Alvedon och Ipren. Hon tuffar omkring i lägenheten som en zombie och snorar på allt. Tack och lov för moderna läkemedel! Det är inte något fel på aptiten, unga fröken lyckades trycka i sig flera deciliter potatismos till middag - strömmingen ratade hon dock konsekvent. Sonen åt istället mest strömming, han har kommit in i en kinkig ålder - allt är äckligt och allt ska dissikeras i molekyler. Då värmer det modershjärtat lite extra när han kommer inrusande i köket och säger "Åhhh, strööömming" och slickar sig runt munnen.

Dragonströmming
4 personer

600 g rensad strömming med ryggbenet borttaget
Salt och vitpeppar
1 stort rött äpplen, gärna Ingrid Marie
½ purjolök
3 dl vispgrädde
1 tsk torkad dragon
½ tsk salt
Vitpeppar

Ströbröd
Smör

Sätt ugnen på 225˚ C.

Skölj och torka av strömmingen. Klipp bort ryggfenan och lägg ut dem med skinnsidan ned på en skärbräda. Salta och peppra strömmingarna. Rulla ihop dem och lägg dem trångt i en eldfast form.

Skala äpplet och skär det i små tärningar. Strimla purjolöken fint. Strö purjolöken och äpplet över strömmingen.

Blanda grädden med dragon, salt och vitpeppar. Slå gräddblandningen över strömmingen och strö över ströbröd. Lägg tillsist några små smörklickar på toppen.

Grädda strömmingen i ca 25 minuter. Servera den ljummen med potatismos, kokt potatis eller ris.

Knäsvag

Det har varit en omtumlande dag och jag har inte riktigt blivit mig själv än. Dottern vaknade med feber i morse. Hon var så varm så man kunde steka ägg på henne. Vi tänkte inte mer på det utan väntade ett tag, tog temperaturen och gav henne Alvedon. Lilla gumman hade 40 ˚C och medan vi låg och klappade på henne i sängen så fick hon feberkramper. Vi är inte helt obekanta med fenomenet eftersom sonen för något år sedan fick det. Men det här var tio gånger färre. Krampen höll i sig flera minuter och läpparna började bli blå. Det hela slutande med en ambulansfärd in till Astrid Lindgrens-barnsjukhus. Nu var det ingen större fara när det väl släppte så far och dotter kom tillbaka fyra timmar senare. Men adrelinet har inte riktigt pumpat ur kroppen än.

Igår så ville sambon göra glass. Det är ju inte ett initiativ man direkt stoppar ... Men helt plötsligt så står man där med sju överblivna äggvitor. Min farmor bakade när vi var små en mjuk kaka som vi kallade "gummikaka" på grund av dess konsistens. Nu är farmor borta och receptet är oidentifierat. Recept på Äggvitskaka i Prinsessornas Kokbok av Jenny Åkerström var en het kandidat. Den var inte rätt, men inte så dum - och tänk det behövdes precis sju äggvitor!

Äggvitskaka

7 äggvitor
250 g strösocker
150 g vetemjöl
1 msk potatismjöl
125 g smör, smält och avsvalnat
Finrivet skal av ½ - 1 citron

Till formen:
Smör
50 g sötmandel

Sätt ugnen på 175˚C.

Skålla sötmandeln och hacka den fint.

Vispa vitorna till ett mycket hårt skum.

Socker, vetemjöl och potatismjöl siktas över de uppslagna vitorna och rörs ned försiktigt.

Häll i det smälta och avsvalnade smöret samt citronskalet. Rör försiktigt ned smöret, rör inte längre än nödvändigt.

Smörj en avlång form med smör och "bröa" formen med den hackade mandeln. Häll i smeten och grädda i ca 40 minuter mitt i ugnen.

fredag 20 februari 2009

Skär om kinderna

Idag fick jag en nästan-komplimang. Eller det beror ju på hur man ser det ... Ni som är jämnåriga med mig förstår nog precis vad jag menar. Ni som är yngre får vänta några år så kommer ni att förstå. Jag fick visa leg på Bolaget idag! Killen i kassan bad om legitimation och jag tvekade länge - hörseln är ju inte den samma nu när man är närmare fyrtio. Jag fann mig dock hyggligt och sa tack, sen tittade han i passet och harklade sig lite generat. Det gjorde min dag. När jag fnissande kom ut där i från så var jag tvungen att ringa alla jag kände för att berätta.

Idag åt vi varma tapas till fredagsmyset framför Bolibompa. Det blev inte så många olika sorter, det räckte inte familjens tålamod till. Patatas bravas med kryddig tomatsås och vitlöksyoghurt, varma kikärtor med choritzo & spenat och vitlökskyckling. På vanlig svenska så kan man säga att vi åt kyckling med klyftpotatis. Dottern skrek i alla fall efter mera kikärtor och sonen lät sig väl smaka av choritzon så det blev på det hela taget en mycket lyckad middag.

Receptet kommer i från häftet Tapas av Anne Wilson.

Vitlökskyckling
6 tapas-portioner

1 kg kycklinglårfilé
1 msk paprikapulver
Salt och svartpeppar
2 msk olivoljan
8 vitlöksklyftor, oskalade
¾ dl konjak
1 ¼ dl vatten
½ tärning lantbuljong
1 lagerblad
2 msk finhackad persilja

Dela varje kycklinglårfilé i tre delar.

Blanda paprikapulvret med lite salt och svartpeppar. Vänd kycklingen i kryddblandningen.

Hetta upp olivoljan i en stor stekpanna och stek vitlöksklyftorna (med skal) på stark värme i 2 - 3 minuter tills de är gyllenbruna. Ta upp vitlöksklyftorna och låt dom svalna.

Bryn kycklingen i omgångar tills den är gyllenbrun. Häll på mer olivolja om det behövs.

Lägg tillbaka all kyckling i stekpannan och slå över konjaken. Låt koka i 30 sekunder. Tillsätt vatten, buljong och lagerblad. Sänk värmen och låt kycklingen puttra på låg värmei ca 10 minuter.

Kläm ut vitlöksklyftorna ur skalen. Stöt vitlöken tillsammans med persiljan i en mortel tills det blir en pasta. Tillsätt vitlökspastan till kycklingen och låt steka i 10 minuter eller tills kycklingen är genomstekt.

måndag 16 februari 2009

Gräddbulle

I lördags tog vi en tur till Norrtälje. Vi gick i lite affärer och sen skulle vi fika. Vi hade tänkt oss att besöka semlerian, men det var så knökfullt så vi tog med oss en påse hem istället. Det är en fantastiskt rolig idé, lite mycket essenser och karamellfärg för min smak men helt klart annorlunda. Min personliga favoritsemla är en karlsbadersemla. Givitvis fanns det både klassiska semlor, karlsbadersemlor och glutenfria semlor förutom alla de mer exotiska smaker, eller vad sägs om polkagrissemlor, dumlesemlor, päronsemlor, semlor med vaniljkräm och grädde smaksatt med roslagspunsch, pina colada-semlor eller citron-lakritssemlor.

Längst fram syns en banan och chokladsemla (banansmakande grädde och fylld med choklad och banan), till höger skymtar en rosa, hjärtformad alla hjärtans dag-semla (med jordgubbssmakande grädde och tryffelfyllning), till vänster syns en päronsemla (med päronsmakande grädde och fylld med päronsylt) och tillsist syns längst bak en dumlesemla (klassisk grädde, fylld med kolasås och ett chokladglaserat lock).

onsdag 4 februari 2009

Emulgeringsblad

Min matberedare har ett emulgeringsblad. När man förstått storheten med detta - det tog ett tag - så finns det inte lägre några ursäkter för köpemajonnäs. Majonnäs och andra oljebaserade såser blir tämligen "styva" när matberedaren fördelar oljedropparna i höghastighet, men det är lätt kompenserat med en skvätt vatten. Däremot är det nästintill omöjligt att få såserna att skära sig och det går ruggigt snabbt ... En annan fördel är att man faktiskt tänker på hur fet såsen är - för det är väldigt fett . Sen vet man precis vad som är i den och med tanke på hur allergibilden i min släkt ser ut så känns det mer och mer viktigt - även om det inte drabbar mig personligen. Senaste tillskottet i allergi-eländet är min syster som förra veckan fick veta att hon är glutenintolerant. Tjo ho. Så hädanefter vispar vi majonnäs och maränger till födelsedagskalasen, för ägg är tack och lov ingen allergisk mot.

Gravlaxsås

1 ½ msk dijonsenap
1 ½ msk svensk grovkornig senap (jag hade Johnny's Grov & Stark)
1 msk socker
1 msk vitvinsvinäger
2 krm salt
½ krm vitpeppar
1 ½ dl rapsolja
½ dl finhackad dill
Eventuellt en skätt vatten

Blanda senap, socker, vinäger, salt och peppar i en skål (eller i en matberedare med emulgeringsblad).

Tillsätt oljan droppvis under kraftig vispning, mot slutet kan du hälla i en fin stråle. (om du använder matberedaren så slå på den på fullfart och häll - medan den fortfarande går - i oljan, här kan man hälla så fort man orkar). Om du tycker att såsen är för tjock så späd med lite vatten.

Rör ned dillen.