En solig sommardag så slog experimentlustan till i köket. Med Inger Ingmansons "Naturens läckerheter" i näven gick jag ut på svärföräldrarnas sommarstugetomt för att se vad som fanns att tillgå. In kom jag med ett fång älggräs. Efter att ha testat att koka örtte på bladen så koncentrerade jag smaken i en flaska älggrässirap. Förutom te och sirap så kan man göra älggräsdricka på samma sätt som flädersaft.
Receptet kommer från ovan nämda bok.
Älggrässirap
1 l lätt sammanpackade älggräsblad
8 dl socker
9 dl vatten
Sila bort bladen och fyll sirapen på atamonsköljda flaskor. Sirapen kan användas t.ex. till glass eller till en kolasås. Jag sparar min för att koka älggräsknäck till jul!
Filipendula ulmaria
Svärföräldrarnas sommarställe besöks av en galen älgko utan någon som helst respekt för människor. Ibland tar hon dessutom med sig sina två kalvar, lite nervöst när barnen är ute och leker. Hon är dessutom svår att jaga bort, mistlurar och motorsågar biter inte. Men sätter man barnens lektält över huvudet och springer så har hon vett nog att lufsa iväg bort i skogen. Vem vet om det är älggräset som lockar?
2 kommentarer:
Akta er bara om hon börjar springa framåt, då väjer de nämligen inte längre... Kinapuffar brukade vi använda förr och kasta mot älgen, men såna kanske inte säljs längre!?
vera:
Usch, de är lite läskiga för de är så väldigt stora! Kinapuffar skulle kanske fungera, men de är nog inte tillåtna längre ...
Skicka en kommentar