Nu tar roslagsmat en paus över jul och nyår. Hoppas ni alla får en fridefull jul och äter en massa god mat. God jul och gott nytt år!* Som häxansurtant brukar säga ...
Matminnen, vardagsmat och längtan efter ett grönare skönare liv
Allt blir inte bättre hemgjort. Den här rödkålen är svårslagen. Mild, sötsyrlig och lite krispig. Den går bra att äta både varm och kall. Vi har ätit den kall naturell samt i en rödkålsslaw med crème fraiche och dijonsenap - mumsig i båda varianterna. Föredömligt kort innehållsförteckning: rödkål, socker och havssalt. Dessutom KRAV-märkt, en ny julbordsfavorit!
Ikväll så har jag invigt struvjärnet. Femkronorsfyndet från i somras. Oj vad det var roligt att fritera! Jag har alltid varit rädd för stora mängder varmt fett, men idag lät jag bli att fundera så mycket och traskade direkt ut till köket när Bolibompa underhöll barnen - givetvis tillsammans med barnafadern som hindrade de små liven från att smita in i köket. Det fungerade bättre än jag trodde - några misslyckades men förvånandsvärt många ser ätliga och riktigt snygga ut. Smaken var det inte heller något fel på och det är ju huvudsaken. Medan jag stod där ute i frityroset så tänkte jag på TVs skräckdokumentärer om matkulturen i södra USA. och kände mig ovanligt sunkig. Tur att det endast är jul en gång om året ...
Panettonen då? Jag börjar med att citera Jan Hedh ur boken Bröd - "Panettone är ett av de mest komplicerade vetedegsbakverken". Egentligen kanske jag inte behöver säga så mycket mer än att jag varken är konditor, bagare eller har någon form av matrelaterad utbildning. Jag köper dem nästa år istället. Men smaken var det inte något fel på, den smakade precis som den skulle men den var definitivt inte så lätt och fluffig som den borde vara ... Jag använde inte Jan Hedhs recept utan utgick ifrån receptet som finns i systrana Eisenmans Vinterns söta. Fast jag kommer att baka deras recept nästa jul, fast då ska jag följa receptet till punkt och pricka. Ni kanske undrar över bakformarna? Jag hade inga kaffeburkar (som man rekommenderas att använda) så jag tog två kastruller istället, man tager vad man haver.

Juletid innebär för de flesta här i Sverige mängder av mat och det innebär oundvikligen en massa överblivna rester. Många avskyr matrester, men inte jag - rester behöver inte vara trist! Det gäller bara att ha bra planer för det som åker tillbaka till kylskåpet.
Den givna resthanteringen på risgrynsgröt är Ris à la Malta. Det är en av mina favorit efterrätter som jag gärna äter på julbordet. Men det finns mer! Resterna av vår luciagröt förvandlades till en saffranspannkaka som vi åt tillsammans med lättvispad grädde och god sylt. Pannkakan blev mandelallergianpassad av bara farten - inte för det fanns någon anledning till det just den här gången eftersom det bara var vi här hemma som åt av den. Men jag byter ofta ut mandel mot solrosfrön eftersom jag gillar frön och är lite lat. Använder man frön så slipper man helt enkelt hacka ... sen har jag alltid en påse hemma i kylskåpet. Den här gången var jag lite ivrig med fröpåsen, det blev lite förmycket - men jag har justerat mängden i receptet.
Saffranspannkaka
4 personer
ca 400 g risgrynsgröt
2 ägg
30 g skalade solrosfrön
1 kuvert saffran
ca 1 msk honung
ca ½ tsk salt
1 droppe bittermandelessence
½ tsk stött kardemumma
Sätt ugnen på 200˚C.
Rör ned äggen i risgrynsgröten. Blanda ordentligt. Tillsätt saffran, solrosfrön, bittermandelessence och kardemumma. Blanda tillsist ned honung och salt - mängderna beror förstås på hur din ursprungsgröt är kryddad.
Häll grötblandningen i en smord eldfast form och grädda i ca 30 minuter i mitten av ugnen. Servera pannkakan ljummen med lättvispad grädde och en god sylt.
Lucia var en bra och trevlig dag på alla sätt tills vi bestämde oss för att åka in till Kungsträdgården och titta på framträdandet av Sveriges lucia. Tristare arrangemang får man leta efter - kallt, eländigt och dåligt ljud. Ungarna frös och ville hem. Så vi åkte hem efter en halvtimme.
Valde visst lite små formar till julkryddbrödet ... Receptet kommer från "Tillfällen att njuta en liten smula" av Therese Wikström. Ett vetebröd med smak av apelsinmarmelad, anis, fänkål, pomerans och kardemumma.
Förra året bakade jag en sats av detta goda julknäcke. Jag hann provsmaka en bit och ställde in resten av satsen i ugnen för att eftertorka. Dagen efter hade jag givetvis glömt bort att det stod en massa knäckebröd i ugnen, så jag krutade på ugnen för fullt och eldade upp hela härligheten. I år ska jag försköka bespara mig den julilskan. Receptet kommer från "Tillfällen att njuta en liten smula" av Therese Wikström. Knäckebrödet bakas på vete- och grahamsmjöl och får sin smak av vörtkryddor och apelsinskal.
Jag har en grön skog på diskbänken. De projekt som påbörjades förra veckan strax innan jag blev magsjuk har försummats. Så här ser mina mungbönor ut som jag hällde i groddningsburken förra måndagen. Visst är de vackra?! Idag ska jag noggrant städa ur burken och starta om pånytt eftersom groddning kräver noggran hygien för att det inte ska bli en riktig bacillhärd.
Veckan har känts som en evighet. Jag blev magsjuk i måndags och är inte hundra procent återställd än. Jag känner mig yr och lätt sjösjuk. Även om själva sjukan bara höll i sig över natten så har matlusten inte rikigt återvänt och kaffe är det inte tal om att dricka. Med andra ord så har jag haft ordentlig huvudvärk och varit riktigt sur. Dessutom har jag nog förstört chanserna att någonsin gilla brysselkål eftersom det var en del av måndagsmiddagen. Nog om detta, nu är jag färdig med att tycka synd om mig själv.
För några veckor sedan besökte vi svärföräldrarnas lantställe. Tomten är kantad med mängder av vackra enar. Jag passade på att plocka en burk. Det fanns mycket bär på buskarna men det var en plågsam process - väldigt stickigt. Det tar bären två och ett halvt år att bli mörkt blåaktiga och mogna. Vid det laget har de begravts långt inne i enen eftersom nya skott har vuxit ut och täckt de mogna bären. Bären använde jag till att testa ett recept som jag sneglat på länge, hemgjord enbärsdricka. Smaken blev förvånande fräsch och frisk om än mycket söt, vi spädde drickan med naturellt mineralvatten.
Som barn var det en oändlighet, som vuxen får man nästan hicka den första december eftersom det är så kort tid kvar till jul. Vi brukar inte fira jul hemma hos oss utan vi åker istället iväg till mina och min sambos föräldrar, vartannat år på varje ställe. Det innebär att vi här hemma försöker att julmysa så mycket som möjligt här hemma innan jul.
Här hemma pågick livet däremot som vanligt. Ungarna har varit småkrassliga och en lång dag tillbringades mestadels framför TVn. Tack och lov för Barnkanalen. Till middag åt vi en krämig majssoppa och potatisbullar med spenat och fetaost. Soppan föll båda barnen på läppen trots en viss hetta. En helt vanlig torsdag som ändå blev rätt speciell.
Sambon gillar dragon. Jag är lite mer tveksamt inställd. Jag har svårt att finna tillfällen där det passar förrutom i den klassiska bearnaisesåsen. Men här - hur udda kombinationen än kan verka - passar det bra. Till och med riktigt bra. Så bra så att ungarna slevade i sig stora lass.
Receptet tror jag härstammar från ett urgammalt middagstips på TV4. Vi har lagat det många gånger sedan dess, här kommer det i min tappning lite lätt omgjort.
Dragon- och apelsinkryddad köttfärssås
4 personer
400 g kycklingfärs
1 msk olivolja
2 gula lökar, hackade
1 tsk torkad dragon
1 tärning lantbuljong
Saften av 2 apelsiner
2 msk dijonsenap
2 dl vispgrädde
2 ½ dl frysta ärtor
Salt och svartpeppar
Fräs kycklingfärs och lök i olivoljan tills det börjar få färg.
Tillsätt dragon, buljong och dijonsenapen. Pressa över apelsinsaften och tillsätt grädde. Låt såsen koka ihop i 5 - 10 minuter.
Smaka av med salt och peppar. Tillsätt ärtorna och koka upp såsen pånytt. Servera med nykokt pasta och riven parmesanost.
I lördags bjöd vi på födelsedagslunch, halva styrkan insjuknade så vi har haft mängder med mat kvar här hemma. Jag hör i och för sig till dem som uppskattar rester, det är så mysigt att krypa upp i soffan när lugnet lagt sig och smaka på vad man egentligen bjöd på. Kalla överblivna potatisrätter är en av mina laster. Jag kan - tyvärr - äta upp en halv form med Janssons eller potatisgratäng eller för den delen potatissallad ståendes vid spisen eller kylskåpet. När man väl har börjat kan man inte sluta förrän potatisen är slut. Så kvällen slutade jag kvidandes i soffan, proppfull med potatisgratäng.
Apelsinreceptet kommer från Anna och Fanny Bergenström och publicerades i tidningen Lantliv nr 13 2008. En otroligt fräsch och god dessert, den kommer jag att göra flera gånger under kommande veckor.
Åsas saffransapelsiner
4 portioner
4 saftiga och söta apelsiner
Sockerlag:
2 dl vatten
2 dl socker
2 - 3 stjärnanis
1 liten kanelstång
1 kuvert saffran
4 hela kryddnejlikor
Filéa apelsinerna så att klyftorna är fria från skal och hinnor. Lägg dem i en skål eller stor burk.
Koka socker och vatten i en liten kastrull ett par minuter utan lock. Lägg i kryddorna och låt lagen småkoka utan lock i ca 5 minuter.
Låt lagen svalna något och häll den sedan över apelsinklyftorna. Ställ apelsinerna kallt och låt dem dra i minst en timme. Serveras med lättvispad grädde.
Igår blev jag ett år äldre. Jag känner mig precis lika ung som i förrgår. Nåja, lite mer sliten har man kanske blivit med åren, det är inte lika lätt att gå upp om morgonen nu för tiden och det krävs lite mer krämer och omvårdnad för att man inte ska skrämma folk på gatan. Under året som gått har jag dessutom trott att jag redan varit ett år äldre, så jag fyllde trettiosju för andra året i rad - så omställningen är inte så stor. Så har det varit vissa år, jag har rent mentalt hoppat över vissa födelsedagar och varit tvungen att räkna efter när någon frågar hur gammal jag är.
Kalla mig konspiratorisk, men jag försökte beställa en rosa ultraportabel dator redan i augusti. Leveranserna sköts upp och tillsist avbokades ordern eftersom det inte fanns tillräckligt av de nya Atom-processorerna. Jag gissar att det är mestadels kvinnor som vill ha en liten nagellacksrosa dator och att vi helt enkelt inte är en lika intressant målgrupp som männen. Men när det helt plötsligt talas om ultraportabla datorer som årets elektronikjulklapp - då satsar man återigen på männen, avsätter komponenter till de små rosa rackarna och hoppas att männen köper sin fru en liten rosa ultraportabel i julklapp. Lite sur blir man.
Jag serverar envist vuxna smaker till barnen. Oftast så fungerar det inte alls. Som den här gången. Sonen vägrade smaka på räkorna och soppan. Dottern pillrade bara i sig räkor. Jag hade till och med gjort mig till och bakat en foccaia. Det gillade de inte heller. De åt bara knaster (= pappadams kryddade med spiskummin). Så var det med det. De gillar precis som de flesta ungar pannkakor, köttbullar och ketchup bäst. Men jag ger inte upp, en vacker dag så kommer de att smaka. När de blir myndiga får de välja själva.
Alltså det måste vara det här sopphäftet som Annika efterfrågade i ett av sina inlägg. Jag kände igen beskrivningen direkt och kunde leta upp den ¨på två minuter. Givetvis så har jag ett exemplar sparat i en låda ... Fatta hur mycket grejjer man samlar på?
Bild från Wikipedia
Vi pratade pizza på jobbet för någon dryg månad sedan och då fick jag att par kalasgoda tips av en vegokille. Här samsas båda tipsen på samma pizza nämligen halloumi och aubergine. Det var så fantastiskt gott så vi har gjort det ett par tre gånger sedan dess. OK, ungarna är väl inte lika överväldigade men pizza är ju pizza ... Det tar inte 10 minuter som på pizzerian på hörnet, men vi tycker det är väl värt besväret. Ibland grillar vi även röd paprika och har på, det blir den inte sämre av.
Är det någon annan än jag som är missnöjd med storleken på de flesta förpackningarna? Jag vet inte hur producenter kommit fram till att det ska vara tre korvar i en förpackning eller att ett paket spagetti ska väga 500 g eller 1000 g? Är det uträknat så att man alltid måste köpa flera paket korv än man egentligen behöver eller att man alltid ska ha spagettislattar liggandes kvar och skräpa? För hur många vi än varit i familjen så har storleken hitintills aldrig passat. Som spagettin, ett halvt paket à 500 g är för lite till oss - två vuxna, två små barn plus en extra matlåda till mig - ett helt paket blir alldeles för mycket. Då finns det två alternativ, antigen spara en löjligt liten mängd spagetti till en annan gång eller att koka hela paket och göra något roligt av resterna en annan dag . Vi väljer oftast det sistnämnda eftersom jag avskyr slattar.
I lördags besökte vi traditionsenligt "Jul på Österbybruk", en julmässa eller julmarknad om man så vill där man kan inhandla hantverk och delikatesser i en fantastisk bruksmiljö.
I förra veckan så fick jag en utmärkelse av Annika, jag tackar och bockar för berömmet och blir nästan lite generad! Det är alltid lika spännande när jag märker att ni läser här hos mig. Visst har jag en statistikfunktion påslagen så att jag kan se hur många besökare jag har och hur ni har kommit hit, men det är alltid roligast med kommentarerna. Nu ska ni få lite bloggkuriosa, sedan jag startade bloggen i september 2007:Idag skulle det vara oväder, fast när jag tittar ut genom fönstret så ser jag en härligt blå himmel med lite vita molntussar på behörigt avstånd. Egentligen har jag slutat lyssna på meteorologerna för länge sedan, det är så ofta det inte stämmer i alla fall. Det är helt enkelt lättare att sticka ut näsan och se efter hur det är egentligen. En annan anledning till att jag inte tar till mig meteorologernas råd är att jag aldrig lyckas se vädret på TV, jag kan sätta mig framför TVn och innan man vet ordet av så är vädret över och jag har inte hört ett ord. Jag kan aldrig koncentrera mig och tankarna flyter genast iväg, det händer varenda gång. Tyvärr lider min sambo av samma åkomma så vi har gett upp. Fast just idag så lyckades vi höra prognosen på omväger och nu har vi inget planerat. Så vad gör vi idag? Kanske stannar vi inne och bakar kanelbullar eller så kommer vi på något. En annan bra aktivitet är att laga en gryta, det är verkligen den höstigaste maten man kan tänka sig. Inspirationen till den här grytan kommer från Carola Magnussons "Manna".
Alogobi à la Rubel
6 personer
8 gula lökar, klyftade
1 burk krossade tomater
1 ½ dl rapsolja
1 msk paprikapulver
1 msk chilipulver
1 msk gurkmeja
2 msk vitlökspulver (ej vitlökssalt)
½ msk kanel
2 lagerblad
2 msk koriander
1 ½ msk torkad ingefära
1 msk spiskummin
1 hel kanelstång
2 dl mandelgrädde eller sojagrädde
2 msk havssalt
6 potatisar
1 litet blomkålshuvud
Lägg lök, krossade tomater, olja och samtliga kryddor i en stor gryta. Koka löken riktigt mjuk under lock i ca 35 - 40 minuter. Tillsätt mandelgrädden och mixa till en slät sås med stavmixer - låt kanelstången och lagerbladen vara kvar och mix dem med.
Skala potatisen och dela den i större bitar. Tillsätt potatisen och koka den nästan mjuk. Ansa blomkålen och skär den i mindre buketter. Tillsätt blomkålen och koka ytterligare 5 minuter. Servera med basmatiris.
Idag fyller Roslagsmat 1 år! Det har varit ett otroligt stimulerande år, med många glada stunder i köket. Lite stress och dåligt samvete har jag haft när jag inte lyckats producera inlägg i den takt jag önskat. Men framförallt har jag haft många trevliga stunder när jag läst kommentarer och svarat på dem. Tack till alla er som läser här, vilka ni nu är!
Igår fyllde en av mina väninnor år. Vi lagade en höstmiddag hemma hos oss och jag tror hon blev nöjd med vad som bjöds. Krämig trattkantarellsoppa med rosépeppar och marsala, gratinerade ostmackor och som avslutning en riktigt snaskig äppelpaj med vaniljglass. Jag var i alla fall så mätt så jag knappt orkade röra mig efter det.I natt kommer jag att ha mardrömmar. Fyrtiosidor in i "Tyst hav" av Isabella Lövin och jag har kalla kårar längs ryggraden. Den här frågan kommer jag att återkomma till när jag har slukat boken. Huga.
Sambon - som inte gillar att laga mat - mailade alldeles nyss bilden ovanför. Alltså hur perfekta bullar kan karln få till på första försöker? Jag är urimpad! Jag skulle dock bli vääääääldigt besviken om det visade sig vara Pågens frysta, för de ser verkligen fabriksperfekta ut. Låter jag misstänksam? Egentligen är jag inte det minsta tveksam för jag vet att om han gör någonting så går han in för det helhjärtat. Jag tror att han får baka bullar hädanefter.
Idag har jag varit ledig och jag har tillbringat hela dagen i köket i ett tappert försök att fylla upp frysen. Jag vet att det här kan få vissa människor att se rött. Jämlikt eller ej, men jag gillar att stå vid spisen och baka och laga mat, och jag gillar inte att byta däck på bilen eller rensa avlopp. Inte för att min sambo heller gillar avloppen, men han är snäll och gör det. Om det är någon som oroar sig för oss kan jag trösta med att det är jag som köpt in samtliga verktyg i hemmet och att det är jag som byter glödlampor, sambon han stryker tvätten.Nu är jag trött och mätt, nu ska jag somna i soffan.

En solig sommardag så slog experimentlustan till i köket. Med Inger Ingmansons "Naturens läckerheter" i näven gick jag ut på svärföräldrarnas sommarstugetomt för att se vad som fanns att tillgå. In kom jag med ett fång älggräs. Efter att ha testat att koka örtte på bladen så koncentrerade jag smaken i en flaska älggrässirap. Förutom te och sirap så kan man göra älggräsdricka på samma sätt som flädersaft.
Receptet kommer från ovan nämda bok.
Älggrässirap
1 l lätt sammanpackade älggräsblad
8 dl socker
9 dl vatten
Filipendula ulmaria
Svärföräldrarnas sommarställe besöks av en galen älgko utan någon som helst respekt för människor. Ibland tar hon dessutom med sig sina två kalvar, lite nervöst när barnen är ute och leker. Hon är dessutom svår att jaga bort, mistlurar och motorsågar biter inte. Men sätter man barnens lektält över huvudet och springer så har hon vett nog att lufsa iväg bort i skogen. Vem vet om det är älggräset som lockar?
Vi har knappast varit hemma under sommaren, förråden är med andra ord rätt tomma. Däremot så har vi passat på att köpa fina färska grönssaker när vi sprungit på det, så de få dagar vi väl varit hemma så har vi mest ägnat oss åt vegomatlagning.
Igår var sista dagen på min föräldraledighet. Det är inte utan att man känner sig lite dyster och lite vemodig. Nu är det slut. Att på måndag morgon åka till jobbet och veta att det är det här jag ska göra tills jag blir 65 gör mig nästan illamående. Jag har försökt peppa mig själv genom att köpa nya fina börja-jobba-kläder och nya fina börja-jobba-skor det kanske kan hålla en på gott humör fram till måndag lunch, men sen då? Jag får försöka rycka upp mig och istället tänka på den fantastiska tid jag har haft hemma. Visst har det varit jobbigt ibland, men det är otrolig förmån att kunna vara hemma med sina barn - tro nu inte att jag är odelat positiv till upplägget i den svenska föräldraförsäkringen - i över ett år.
Det kommer att bli lite tunnsått med inlägg här framöver eftersom vi semestrar för fullt, hitintills har vi hunnit med en tvådagars tur till Kolmården med övernattning på Vildmarkshotellet samt en tur till Wira för att beskådade Wira-spelen.
Det här är det bröd jag bakar absolut oftast. Det är verkligen inget märkvärdigt, det är ett lagom vardagsbröd som man blir mätt av och det är inte allt för onyttigt. Minussidan är att det är rätt smuligt men plussidan är å andra sidan att det är otroligt enkelt och snabbt att baka – ett bröd som man orkar baka på kvällen efter jobbet. Man behöver inte ens knåda degen. Vi äter brödet rostat till frukost och det gillas av både stora och små. Sonen brukar varje morgon fråga ”blir det rostat idag?” – för det vill han ha. Med mycket smör och gärna marmelad - om han får för mamma.
I fredags firade vi att det ääääääntligen blev semester! Det känns som vi har väntat länge i år, men nu är den här. Egentligen borde väl jag inte vara så lycklig eftersom min föräldraledighet närmar sig sitt slut, men det är något speciellt med sommarsemester. Nu ska vi vara tillsammans allihop i sex härliga veckor. Tyvärr tar inte barnen sovmorgon för det, det är bara att masa sig ur sängen runt 6. Men nu är vi alla fall två zombies som kan släpa oss omkring i lägenheten och utfodra dem.

Fynden: häfte med strömmingsrecept 7,50 (det var de mynten jag hade kvar i väskan), kakburk 10 kronor, glasskopa 5 kronor, champagneflaske-återförslutare 5 kronor och pannkakslagg 25 kronor. Sen hittade vi en del icke matrelaterade fynd också, men de fick inte vara med här!