Ikväll så har jag invigt struvjärnet. Femkronorsfyndet från i somras. Oj vad det var roligt att fritera! Jag har alltid varit rädd för stora mängder varmt fett, men idag lät jag bli att fundera så mycket och traskade direkt ut till köket när Bolibompa underhöll barnen - givetvis tillsammans med barnafadern som hindrade de små liven från att smita in i köket. Det fungerade bättre än jag trodde - några misslyckades men förvånandsvärt många ser ätliga och riktigt snygga ut. Smaken var det inte heller något fel på och det är ju huvudsaken. Medan jag stod där ute i frityroset så tänkte jag på TVs skräckdokumentärer om matkulturen i södra USA. och kände mig ovanligt sunkig. Tur att det endast är jul en gång om året ...Det här struvreceptet kommer från ICA bokförlagets "Julboken" från 1986.
Struvor
ca 20 stycken
1 äggula
Fritering:
Garnering:
Blanda ihop samtliga ingredienser till smeten.
Smält kokosfettet i en tjockbottnad och inte allt för stor gryta eller kastrull. Ha ett lock till hands om du skulle ha otur och det börjar brinna (ok, jag är verkligen jättemesig när det kommer till fritering och skulle det börja brinna så försök ABSOLUT INTE att hälla vatten i utan använd locket för att kväva elden). Värm fettet långsamt. Testa med en bit vitt formbröd, lägg i brödet och när det bubblar runt biten och den blir guldgul så är det dags att börja fritera.
Doppa struvjärnet i fettet och låt det bli varmt. Ta upp järnet ur fettet och låt fettet droppa av. Doppa ned järnet i smeten (det här är det meckigaste momentet eftersom det är lätt att den halvstelnade smeten glider av järnet) och fritera struvan guldgul. Lossa struvan från järnet med en gaffel och låt den rinna av på ett hushållspapper.
Doppa struvorna i socker. Förvara struvorna luftigt och svalt i en burk, enligt kokboken håller de i ca 8 - 10 dagar.
Panettonen då? Jag börjar med att citera Jan Hedh ur boken Bröd - "Panettone är ett av de mest komplicerade vetedegsbakverken". Egentligen kanske jag inte behöver säga så mycket mer än att jag varken är konditor, bagare eller har någon form av matrelaterad utbildning. Jag köper dem nästa år istället. Men smaken var det inte något fel på, den smakade precis som den skulle men den var definitivt inte så lätt och fluffig som den borde vara ... Jag använde inte Jan Hedhs recept utan utgick ifrån receptet som finns i systrana Eisenmans Vinterns söta. Fast jag kommer att baka deras recept nästa jul, fast då ska jag följa receptet till punkt och pricka. Ni kanske undrar över bakformarna? Jag hade inga kaffeburkar (som man rekommenderas att använda) så jag tog två kastruller istället, man tager vad man haver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar