191 centimeter kryddor

Min vän Boddwan har precis kommit hem från en mycket lyckad semesterresa till Indien. Jag förärades 191 centimeter kryddor, 13 söta påsar i rad. Mest exotiskt i raden av påsar var påsarna märkta "Bey leaves" & "Origano". Lagerbladen som inte är samma sort som vi brukar köpa i affären är en i själva verket en helt annan art - Cinnamomum tejpata som ger en smak av kanel eller cassia. Oreganopåsen innehåller frön och inte torkade blad som jag är van med. Är det någon som har en idé om vad man gör med oreganofrön? - för jag antar att de skall användas i matlagningen och inte stoppas ned i jorden. I de andra elva påsarna är det anis, kanel, stjärnanis, gurkmeja, chilipulver, sesamfrön, garam masala, hela torkade röda chilisar, bockhornsklöver, bruna senapsfrön och korianderfrön. Här ska lagas indiskt!

Boddwan, jag tackar och bockar för den fina presenten - vi får snart planera in en Bollywood-kväll!

Hara hachi bunme

Jag har börjat läsa igen. Det var många år sedan jag tog mig igenom en bok. Sedan barnen föddes har jag stupat i säng och somnat omgående utan att ens öppnat en bok. Innan dess så läste jag mycket, hade alltid en bok in handväskan och låg och läste när jag hade tillfälle till det. Ett av mina nostaligiska barndomsminnen är sommaren då jag läste kärleksromaner - jag gick igenom många bokfaser som tidig tonåring: kitty-året, kärleksromans-året efter det tror jag det var Stephen King-året - liggandes i skuggan under ett syrenträd på en grön- och vitmönstrad matta. Kärleksromanerna jag plöjde igenom hade inköpts på loppis och jag hade en stor pappkasse full, vilken lycka!

Just nu har jag en mat-miljö-hälsa-fas och den senaste i raden av böcker jag läst är Naomi Moriyama och William Doyles Smala hemligheter: från min mors japanska kök. Middagen idag har inspirerats av japanska smaker, men den har ingenting med den rena och lätta mat som presenteras i boken - basen i vår middag var slattarna i kylskåpet. Det här räcker till att äta sig västerlänskt 100 procentigt mätt - alltså proppmätt - istället för att på det japanska viset äta tills man är 80 procent mätt.

Slattpasta med lax, wasabi, ärtor och sesamfrön
4 personer

2 dl vispgrädde
100 g färskost av philadelfiatyp
Salt
½ - 1 msk wasabi
200 g rökt lax, finstrimlad
4dl frysta ärtor
400 g fullkorns fetuccini
Rostade sesamfrön

Tillaga ärtorna enligt baksidan på påsen, jag gillar att använda micron.

Koka pastan. Under tiden fixar du såsen. Koka upp grädden och låt osten smälta ut på låg värme. Smaka av med salt och wasabi.

Häll av vattnet på pastan och häll ned den i såsen tillsammans med den rökta strimlade laxen och ärtorna. Blanda runt ordentligt och låt allting bli varmt. Strö över rostade sesamfrön.

Jag blir inspirerad av att äta ren och lätt mat, men det verkar vara stört omöjligt att hitta Bonitoflingor - det krävs nog en utflykt till Japanska Torget - boken är något tjatig men jag gillar insikterna i den japanska matkulturen och titeln till trots så är det ingen bantningsbok.

M som i matlåda

Dagens lunch, råris, svartpepparbiff som i Singapore, grovrivna morötter med sesamolja och rostade sesamfrön samt två sorters groddar (alfaalfa & rädisa)

På de arbetsplatser jag haft genom åren - och det har blivit en del eftersom jag i mer än tio års tid arbetat som konsult - så har jag gjort en och samma iakttagelse: lunch äter man antingen ute eller så har man medhavd matlåda. Två världar och aldrig mötas de tu - eller de få gånger de gör det för det händer trots allt att uteätare förirrar sig till köket alternativt inneätare följer flocken ut ur huset så möts man av kommentarer. Vilket gäng jag tillhör är ju lätt att räkna ut. I mina ögon har lunchlådan många fördelar, man vet vad man stoppar i sig eftersom man själv stoppar ned maten i lådan. Det blir billigare, för den summa som en normal lunch i centrala Stockholm går lös på kan man göra rätt flådiga lunchlådor. Förrutom pengar så spar man även in tid. Sen har min arbetsplats ett helt fantastiskt utrustat kök - jag har aldrig sett något liknande på någon annan arbetsplats - åtta mikrovågsugnar, fyra diskmaskiner, 3 fullhöjds kylskåp samt en fullhöjds frys.

Morötterna tipsade ME om på Allt för föräldrars Mat & dryck forum om, ur enkelt och väldigt gott.

Skiss, morotssallad

Morötter
Sesamolja, jag använde kallpressad (orostad)
Sesamfrön, jag använde oskalade
Eventuellt flingsalt & koriander

Rosta sesamfröna i en torr stekpanna. Riv morötterna grovt. Lägg morötterna i en skål och ringla över sesamoljan. Toppa med sesamfröna. Om du vill kan du strö över lite flingsalt och grovt hackad koriander.

Hämta, lämna, hämta, lämna ...

Nådetiden är över. Idag är det andra dagen som barnen är på dagis och som vi båda vuxna jobbar heltid. Det här har jag bävat för i flera veckors tid och jag förstår fortfarande inte riktigt hur det ska gå ihop sig med heltidsjobb och hämtningar och lämningar. Vad jag däremot har förstått är att det fungerar för alla andra och därför kommer det givetvis fungera för oss också.

Matlagandet försöker jag planera och förbereda så mycket jag orkar, här skrivs det veckomatsedlar och vi stor-storhandlar. Allt för att slippa den mentala härdsmälta som brukar infinna sig när ungarna är trötta och hungriga - läs skriker och bråkar med varandra - och vi vuxna är stressade - läs skäller och hotar. Så medan dagens middag stod i ugnen passade jag på att fylla upp lunchlådeförrådet i frysen, idag var en bra dag.

Grönsaksgryta med gröna linser & jordnötssmör
5 personer

2 gula lökar, grovt hackade
2 vitlöksklyftor, finhackade
2 msk rapsolja
2 msk chilisås
1 burk krossade tomater
2 morötter i grova bitar
1 klyfta vitkål (ca 250 g), grovt tärnad
1 tsk salt
Svartpeppar
½ tsk cayennepeppar
1 tärning lantbuljong
2 ½ dl vatten
1 ½ dl jordnötssmör
4 dl kokta gröna linser

Värm oljan i en gryta. Fräs lök och vitlök ett par minuter. Tillsätt chilisåsen och låt den fräsa med en liten stund. Tillsätt övriga ingredienser - förrutom linserna - och låt grytan puttra i ca 20 minuter tills morötterna och vitkålen mjuknat. Tillsätt linserna och låt allt bli varmt. Servera med ris.

Miss mos och herr strömming

Dottern är fortfarande febrig, men det går att hålla under kontroll med Alvedon och Ipren. Hon tuffar omkring i lägenheten som en zombie och snorar på allt. Tack och lov för moderna läkemedel! Det är inte något fel på aptiten, unga fröken lyckades trycka i sig flera deciliter potatismos till middag - strömmingen ratade hon dock konsekvent. Sonen åt istället mest strömming, han har kommit in i en kinkig ålder - allt är äckligt och allt ska dissikeras i molekyler. Då värmer det modershjärtat lite extra när han kommer inrusande i köket och säger "Åhhh, strööömming" och slickar sig runt munnen.

Dragonströmming
4 personer

600 g rensad strömming med ryggbenet borttaget
Salt och vitpeppar
1 stort rött äpplen, gärna Ingrid Marie
½ purjolök
3 dl vispgrädde
1 tsk torkad dragon
½ tsk salt
Vitpeppar

Ströbröd
Smör

Sätt ugnen på 225˚ C.

Skölj och torka av strömmingen. Klipp bort ryggfenan och lägg ut dem med skinnsidan ned på en skärbräda. Salta och peppra strömmingarna. Rulla ihop dem och lägg dem trångt i en eldfast form.

Skala äpplet och skär det i små tärningar. Strimla purjolöken fint. Strö purjolöken och äpplet över strömmingen.

Blanda grädden med dragon, salt och vitpeppar. Slå gräddblandningen över strömmingen och strö över ströbröd. Lägg tillsist några små smörklickar på toppen.

Grädda strömmingen i ca 25 minuter. Servera den ljummen med potatismos, kokt potatis eller ris.

Knäsvag

Det har varit en omtumlande dag och jag har inte riktigt blivit mig själv än. Dottern vaknade med feber i morse. Hon var så varm så man kunde steka ägg på henne. Vi tänkte inte mer på det utan väntade ett tag, tog temperaturen och gav henne Alvedon. Lilla gumman hade 40 ˚C och medan vi låg och klappade på henne i sängen så fick hon feberkramper. Vi är inte helt obekanta med fenomenet eftersom sonen för något år sedan fick det. Men det här var tio gånger färre. Krampen höll i sig flera minuter och läpparna började bli blå. Det hela slutande med en ambulansfärd in till Astrid Lindgrens-barnsjukhus. Nu var det ingen större fara när det väl släppte så far och dotter kom tillbaka fyra timmar senare. Men adrelinet har inte riktigt pumpat ur kroppen än.

Igår så ville sambon göra glass. Det är ju inte ett initiativ man direkt stoppar ... Men helt plötsligt så står man där med sju överblivna äggvitor. Min farmor bakade när vi var små en mjuk kaka som vi kallade "gummikaka" på grund av dess konsistens. Nu är farmor borta och receptet är oidentifierat. Recept på Äggvitskaka i Prinsessornas Kokbok av Jenny Åkerström var en het kandidat. Den var inte rätt, men inte så dum - och tänk det behövdes precis sju äggvitor!

Äggvitskaka

7 äggvitor
250 g strösocker
150 g vetemjöl
1 msk potatismjöl
125 g smör, smält och avsvalnat
Finrivet skal av ½ - 1 citron

Till formen:
Smör
50 g sötmandel

Sätt ugnen på 175˚C.

Skålla sötmandeln och hacka den fint.

Vispa vitorna till ett mycket hårt skum.

Socker, vetemjöl och potatismjöl siktas över de uppslagna vitorna och rörs ned försiktigt.

Häll i det smälta och avsvalnade smöret samt citronskalet. Rör försiktigt ned smöret, rör inte längre än nödvändigt.

Smörj en avlång form med smör och "bröa" formen med den hackade mandeln. Häll i smeten och grädda i ca 40 minuter mitt i ugnen.

Skär om kinderna

Idag fick jag en nästan-komplimang. Eller det beror ju på hur man ser det ... Ni som är jämnåriga med mig förstår nog precis vad jag menar. Ni som är yngre får vänta några år så kommer ni att förstå. Jag fick visa leg på Bolaget idag! Killen i kassan bad om legitimation och jag tvekade länge - hörseln är ju inte den samma nu när man är närmare fyrtio. Jag fann mig dock hyggligt och sa tack, sen tittade han i passet och harklade sig lite generat. Det gjorde min dag. När jag fnissande kom ut där i från så var jag tvungen att ringa alla jag kände för att berätta.

Idag åt vi varma tapas till fredagsmyset framför Bolibompa. Det blev inte så många olika sorter, det räckte inte familjens tålamod till. Patatas bravas med kryddig tomatsås och vitlöksyoghurt, varma kikärtor med choritzo & spenat och vitlökskyckling. På vanlig svenska så kan man säga att vi åt kyckling med klyftpotatis. Dottern skrek i alla fall efter mera kikärtor och sonen lät sig väl smaka av choritzon så det blev på det hela taget en mycket lyckad middag.

Receptet kommer i från häftet Tapas av Anne Wilson.

Vitlökskyckling
6 tapas-portioner

1 kg kycklinglårfilé
1 msk paprikapulver
Salt och svartpeppar
2 msk olivoljan
8 vitlöksklyftor, oskalade
¾ dl konjak
1 ¼ dl vatten
½ tärning lantbuljong
1 lagerblad
2 msk finhackad persilja

Dela varje kycklinglårfilé i tre delar.

Blanda paprikapulvret med lite salt och svartpeppar. Vänd kycklingen i kryddblandningen.

Hetta upp olivoljan i en stor stekpanna och stek vitlöksklyftorna (med skal) på stark värme i 2 - 3 minuter tills de är gyllenbruna. Ta upp vitlöksklyftorna och låt dom svalna.

Bryn kycklingen i omgångar tills den är gyllenbrun. Häll på mer olivolja om det behövs.

Lägg tillbaka all kyckling i stekpannan och slå över konjaken. Låt koka i 30 sekunder. Tillsätt vatten, buljong och lagerblad. Sänk värmen och låt kycklingen puttra på låg värmei ca 10 minuter.

Kläm ut vitlöksklyftorna ur skalen. Stöt vitlöken tillsammans med persiljan i en mortel tills det blir en pasta. Tillsätt vitlökspastan till kycklingen och låt steka i 10 minuter eller tills kycklingen är genomstekt.