måndag 16 mars 2009

Hara hachi bunme

Jag har börjat läsa igen. Det var många år sedan jag tog mig igenom en bok. Sedan barnen föddes har jag stupat i säng och somnat omgående utan att ens öppnat en bok. Innan dess så läste jag mycket, hade alltid en bok in handväskan och låg och läste när jag hade tillfälle till det. Ett av mina nostaligiska barndomsminnen är sommaren då jag läste kärleksromaner - jag gick igenom många bokfaser som tidig tonåring: kitty-året, kärleksromans-året efter det tror jag det var Stephen King-året - liggandes i skuggan under ett syrenträd på en grön- och vitmönstrad matta. Kärleksromanerna jag plöjde igenom hade inköpts på loppis och jag hade en stor pappkasse full, vilken lycka!

Just nu har jag en mat-miljö-hälsa-fas och den senaste i raden av böcker jag läst är Naomi Moriyama och William Doyles Smala hemligheter: från min mors japanska kök. Middagen idag har inspirerats av japanska smaker, men den har ingenting med den rena och lätta mat som presenteras i boken - basen i vår middag var slattarna i kylskåpet. Det här räcker till att äta sig västerlänskt 100 procentigt mätt - alltså proppmätt - istället för att på det japanska viset äta tills man är 80 procent mätt.

Slattpasta med lax, wasabi, ärtor och sesamfrön
4 personer

2 dl vispgrädde
100 g färskost av philadelfiatyp
Salt
½ - 1 msk wasabi
200 g rökt lax, finstrimlad
4dl frysta ärtor
400 g fullkorns fetuccini
Rostade sesamfrön

Tillaga ärtorna enligt baksidan på påsen, jag gillar att använda micron.

Koka pastan. Under tiden fixar du såsen. Koka upp grädden och låt osten smälta ut på låg värme. Smaka av med salt och wasabi.

Häll av vattnet på pastan och häll ned den i såsen tillsammans med den rökta strimlade laxen och ärtorna. Blanda runt ordentligt och låt allting bli varmt. Strö över rostade sesamfrön.


Omslagsbild: Smala hemligheter : från min mors japanska kök av Naomi Moriyama,William Doyle

Jag blir inspirerad av att äta ren och lätt mat, men det verkar vara stört omöjligt att hitta Bonitoflingor - det krävs nog en utflykt till Japanska Torget - boken är något tjatig men jag gillar insikterna i den japanska matkulturen och titeln till trots så är det ingen bantningsbok.

Inga kommentarer: