Präktig - av dumhet eller misstag?

Eller kanske både och? I lördagsmorse kom jag på att jag köpt grädde på fredagseftermiddagen. I en påse i hallen fann jag mina två halvliterstetror. Suck. Nu är jag inte så känslig när det kommer till mejeriprodukter så jag bestämde mig för att använda "lukta och smaka"-principen. Tetrorna var misstänkt bulliga och när jag sniffade på dem så luktade de ... inte som jag hade tänkt mig ... Jag gick och grämde mig ett långt tag - med tetrorna ståendes på köksbänken - men efter en snabbgoogling kunde jag konstatera att i alla fall någon i cyberrymden medvetet ställde grädden i rumstemperatur ett dygn innan det vispades smör av den. En given lösning. Sagt och gjort. En liter vispgrädde vispades raskt till smörkorn. Smörkornen tvättades och kramades tillsist i hop tillsammans med lite havssalt. Vips så hade jag en halvliter hemgjort smör som smakade alldeles utmärkt. Dottern slickade lyckligt vispar och skål. Inget jag tänker ägna mig åt framöver - men lite nöjd kände jag mig när jag slapp slå ut grädden i vasken.

Vissa saker gör sig bättre tillagade

Jag är på inget vis känslig eller speciellt petig när det kommer till mat. Jag är intresserad av att testa och tycker att det mesta är gott eller åtminstone intressant. Det finns några få undantag som jag helt enkelt inte gillar: grön- och blåmögel ost som jag bara tycker smakar sunkigt (läs dålig mat) och inälvsmat för att det inte känns speciellt bra att äta någon annans reningsverk. Men, i går var det nära att jag matvägrade. I en förövrigt väldigt god sashimi på Sushi Yama i PK-huset låg en rå strömmingsfilé. Jag vände och vred på fiskbiten flera gånger, jag kunde liksom inte tro mina ögon. Rå strömming. Rå strömming. Näe. Inte för mig. Men tänker man efter så varför inte? Den har inte åkt över halva jordklotet som mycket av den andra fisken på tallriken. Dessutom får man anta att den undergått samma behandlig som den övriga fisken - alltså att den varit ordentligt fryst så att eventuella parasiter dör - något som i vanliga fall inte bekymmrar mig. Så med lite soja och wasabi så slank den ner och den var ju inte så tokig - men fortsättningsvis så äter jag den tillagad. Till exempel så här.

Fritt efter ett recept ur Uppsala ättiksfabriks "Receptbok" från 1945.

Uppsala studentströmming
1 liten form

12 strömmingar
Salt
½ dl rapsolja
6 kryddpepparkorn
½ gul lök, i tunna skivor
1 tsk dill, finhackad

Ättikslag:
1 tsk socker
2 tsk ättikssprit
3 tsk vatten
1/4 tsk mald ingefära

Sätt ugnen på 225 C.

Skölj och torka av strömmingen. Salt lätt på köttsidan.

Vik ihop strömmingen och lägg dem med ryggsidan uppåt tätt intill varandra i en ungseldfast form.

Slå oljan över strömmingen. Strö över kryddpepparkornen, dill och lökringarna.

Blanda ihop ättikslagen och slå den tillsist över strömmingen.

Grädda ca 20 minuter. Låt dem svalna, de är godast rumstempererade. Helt kalla är de också goda som smörgåsmat.

Matsedel, vecka 6

Sonen kom hem från dagis och berättade att han inte gillat lunchen idag. De hade fått blodpudding - som bara för några månader sedan var den absoluta favoriträtten. Visst är han ombytlig men förskolan har bytt matleverantör och jag är minst sagt skeptisk - både till hur maten ser ut och smakar och inte minst över vad de stoppar i den. Jag blir både arg och ledsen. Det hela har resulterat i att vi börjat göra stadiga äggfrukostar så att barnen ska stå sig så länge som möjligt, förhoppningsvis gillar de maten hemma den här veckan.

Matsedel, vecka 6

Måndag: Salsiccia och kål med italienska smaker. Nudlar till barnen. Tomatklyftor och gurka.

Tisdag: Varmrökt regnbåge med äggröra. Stuvad spenat.

Onsdag: Gräddig fläsk- och surkålsgryta. Gröna blad. Morotsstavar. Råris till barnen.

Torsdag: Slätmixad svampsoppa. Pannkakor och frysta bär.

Fredag: Hamburgare med bröd. Ost. Sallad, tomat, gurka och rödlök. Blomkålsslaw.

Skördetid - omstart

Vissnad galangalplanta

I april förra året så petade jag ner en galangalknöl i en kruka. Plantan planterades om, växte sig en halvmeter hög, för att sen vissna ned (helt enligt plan). Resultatet ser ni här, några små späda galangalknölar - det är ju inte direkt kommersiell skala på det, men man kanske inte kan vänta sig en större skörd i en kruka i köksfönstret. Nu har jag planterat om de små knölarna så får vi se hur det ser ut nästa vinter. I de andra krukorna petade jag ned gurkmeja - som inte alls ville ta sig förra våren - och solrosfrön. Den här gången testar jag att plantera gurkmejan lite mer ytligt - att bara trycka ned den till hälften under jord. Solrosfröna strör jag ett tunt lager jord över och de brukar spira fint - fröna är "naturella solrosfrön" köpta på Coops "Internationella hylla".

Baby-galangal-knölar

Nystart: galangal, solrosfrön och gurkmeja