Vissa saker gör sig bättre tillagade

Jag är på inget vis känslig eller speciellt petig när det kommer till mat. Jag är intresserad av att testa och tycker att det mesta är gott eller åtminstone intressant. Det finns några få undantag som jag helt enkelt inte gillar: grön- och blåmögel ost som jag bara tycker smakar sunkigt (läs dålig mat) och inälvsmat för att det inte känns speciellt bra att äta någon annans reningsverk. Men, i går var det nära att jag matvägrade. I en förövrigt väldigt god sashimi på Sushi Yama i PK-huset låg en rå strömmingsfilé. Jag vände och vred på fiskbiten flera gånger, jag kunde liksom inte tro mina ögon. Rå strömming. Rå strömming. Näe. Inte för mig. Men tänker man efter så varför inte? Den har inte åkt över halva jordklotet som mycket av den andra fisken på tallriken. Dessutom får man anta att den undergått samma behandlig som den övriga fisken - alltså att den varit ordentligt fryst så att eventuella parasiter dör - något som i vanliga fall inte bekymmrar mig. Så med lite soja och wasabi så slank den ner och den var ju inte så tokig - men fortsättningsvis så äter jag den tillagad. Till exempel så här.

Fritt efter ett recept ur Uppsala ättiksfabriks "Receptbok" från 1945.

Uppsala studentströmming
1 liten form

12 strömmingar
Salt
½ dl rapsolja
6 kryddpepparkorn
½ gul lök, i tunna skivor
1 tsk dill, finhackad

Ättikslag:
1 tsk socker
2 tsk ättikssprit
3 tsk vatten
1/4 tsk mald ingefära

Sätt ugnen på 225 C.

Skölj och torka av strömmingen. Salt lätt på köttsidan.

Vik ihop strömmingen och lägg dem med ryggsidan uppåt tätt intill varandra i en ungseldfast form.

Slå oljan över strömmingen. Strö över kryddpepparkornen, dill och lökringarna.

Blanda ihop ättikslagen och slå den tillsist över strömmingen.

Grädda ca 20 minuter. Låt dem svalna, de är godast rumstempererade. Helt kalla är de också goda som smörgåsmat.