Nu tar roslagsmat en paus över jul och nyår. Hoppas ni alla får en fridefull jul och äter en massa god mat. God jul och gott nytt år!* Som häxansurtant brukar säga ...
Matminnen, vardagsmat och längtan efter ett grönare skönare liv
Allt blir inte bättre hemgjort. Den här rödkålen är svårslagen. Mild, sötsyrlig och lite krispig. Den går bra att äta både varm och kall. Vi har ätit den kall naturell samt i en rödkålsslaw med crème fraiche och dijonsenap - mumsig i båda varianterna. Föredömligt kort innehållsförteckning: rödkål, socker och havssalt. Dessutom KRAV-märkt, en ny julbordsfavorit!
Ikväll så har jag invigt struvjärnet. Femkronorsfyndet från i somras. Oj vad det var roligt att fritera! Jag har alltid varit rädd för stora mängder varmt fett, men idag lät jag bli att fundera så mycket och traskade direkt ut till köket när Bolibompa underhöll barnen - givetvis tillsammans med barnafadern som hindrade de små liven från att smita in i köket. Det fungerade bättre än jag trodde - några misslyckades men förvånandsvärt många ser ätliga och riktigt snygga ut. Smaken var det inte heller något fel på och det är ju huvudsaken. Medan jag stod där ute i frityroset så tänkte jag på TVs skräckdokumentärer om matkulturen i södra USA. och kände mig ovanligt sunkig. Tur att det endast är jul en gång om året ...
Panettonen då? Jag börjar med att citera Jan Hedh ur boken Bröd - "Panettone är ett av de mest komplicerade vetedegsbakverken". Egentligen kanske jag inte behöver säga så mycket mer än att jag varken är konditor, bagare eller har någon form av matrelaterad utbildning. Jag köper dem nästa år istället. Men smaken var det inte något fel på, den smakade precis som den skulle men den var definitivt inte så lätt och fluffig som den borde vara ... Jag använde inte Jan Hedhs recept utan utgick ifrån receptet som finns i systrana Eisenmans Vinterns söta. Fast jag kommer att baka deras recept nästa jul, fast då ska jag följa receptet till punkt och pricka. Ni kanske undrar över bakformarna? Jag hade inga kaffeburkar (som man rekommenderas att använda) så jag tog två kastruller istället, man tager vad man haver.

Juletid innebär för de flesta här i Sverige mängder av mat och det innebär oundvikligen en massa överblivna rester. Många avskyr matrester, men inte jag - rester behöver inte vara trist! Det gäller bara att ha bra planer för det som åker tillbaka till kylskåpet.
Den givna resthanteringen på risgrynsgröt är Ris à la Malta. Det är en av mina favorit efterrätter som jag gärna äter på julbordet. Men det finns mer! Resterna av vår luciagröt förvandlades till en saffranspannkaka som vi åt tillsammans med lättvispad grädde och god sylt. Pannkakan blev mandelallergianpassad av bara farten - inte för det fanns någon anledning till det just den här gången eftersom det bara var vi här hemma som åt av den. Men jag byter ofta ut mandel mot solrosfrön eftersom jag gillar frön och är lite lat. Använder man frön så slipper man helt enkelt hacka ... sen har jag alltid en påse hemma i kylskåpet. Den här gången var jag lite ivrig med fröpåsen, det blev lite förmycket - men jag har justerat mängden i receptet.
Saffranspannkaka
4 personer
ca 400 g risgrynsgröt
2 ägg
30 g skalade solrosfrön
1 kuvert saffran
ca 1 msk honung
ca ½ tsk salt
1 droppe bittermandelessence
½ tsk stött kardemumma
Sätt ugnen på 200˚C.
Rör ned äggen i risgrynsgröten. Blanda ordentligt. Tillsätt saffran, solrosfrön, bittermandelessence och kardemumma. Blanda tillsist ned honung och salt - mängderna beror förstås på hur din ursprungsgröt är kryddad.
Häll grötblandningen i en smord eldfast form och grädda i ca 30 minuter i mitten av ugnen. Servera pannkakan ljummen med lättvispad grädde och en god sylt.
Lucia var en bra och trevlig dag på alla sätt tills vi bestämde oss för att åka in till Kungsträdgården och titta på framträdandet av Sveriges lucia. Tristare arrangemang får man leta efter - kallt, eländigt och dåligt ljud. Ungarna frös och ville hem. Så vi åkte hem efter en halvtimme.
Valde visst lite små formar till julkryddbrödet ... Receptet kommer från "Tillfällen att njuta en liten smula" av Therese Wikström. Ett vetebröd med smak av apelsinmarmelad, anis, fänkål, pomerans och kardemumma.
Förra året bakade jag en sats av detta goda julknäcke. Jag hann provsmaka en bit och ställde in resten av satsen i ugnen för att eftertorka. Dagen efter hade jag givetvis glömt bort att det stod en massa knäckebröd i ugnen, så jag krutade på ugnen för fullt och eldade upp hela härligheten. I år ska jag försköka bespara mig den julilskan. Receptet kommer från "Tillfällen att njuta en liten smula" av Therese Wikström. Knäckebrödet bakas på vete- och grahamsmjöl och får sin smak av vörtkryddor och apelsinskal.
Jag har en grön skog på diskbänken. De projekt som påbörjades förra veckan strax innan jag blev magsjuk har försummats. Så här ser mina mungbönor ut som jag hällde i groddningsburken förra måndagen. Visst är de vackra?! Idag ska jag noggrant städa ur burken och starta om pånytt eftersom groddning kräver noggran hygien för att det inte ska bli en riktig bacillhärd.
Veckan har känts som en evighet. Jag blev magsjuk i måndags och är inte hundra procent återställd än. Jag känner mig yr och lätt sjösjuk. Även om själva sjukan bara höll i sig över natten så har matlusten inte rikigt återvänt och kaffe är det inte tal om att dricka. Med andra ord så har jag haft ordentlig huvudvärk och varit riktigt sur. Dessutom har jag nog förstört chanserna att någonsin gilla brysselkål eftersom det var en del av måndagsmiddagen. Nog om detta, nu är jag färdig med att tycka synd om mig själv.
För några veckor sedan besökte vi svärföräldrarnas lantställe. Tomten är kantad med mängder av vackra enar. Jag passade på att plocka en burk. Det fanns mycket bär på buskarna men det var en plågsam process - väldigt stickigt. Det tar bären två och ett halvt år att bli mörkt blåaktiga och mogna. Vid det laget har de begravts långt inne i enen eftersom nya skott har vuxit ut och täckt de mogna bären. Bären använde jag till att testa ett recept som jag sneglat på länge, hemgjord enbärsdricka. Smaken blev förvånande fräsch och frisk om än mycket söt, vi spädde drickan med naturellt mineralvatten.
Som barn var det en oändlighet, som vuxen får man nästan hicka den första december eftersom det är så kort tid kvar till jul. Vi brukar inte fira jul hemma hos oss utan vi åker istället iväg till mina och min sambos föräldrar, vartannat år på varje ställe. Det innebär att vi här hemma försöker att julmysa så mycket som möjligt här hemma innan jul.