onsdag 23 juni 2010

Publicerad!

Ja här inne finns min publicerade bild, en bild av skalade bondbönor. Det roliga är att det är en tidning om ekologisk odling - något som jag står bakom till 100%!

Det låter så pretantiöst, vi börjar från början ...

När jag gick i gymnasiet så ville jag under en period bli fotograf, jag har alltid gillat att fotografera och jag fick min första systemkamera när jag konfirmerades.

Ja, jag har haft andra drömmar, under min uppväxt. Uppväxt med en mormor som arbetat som sömmerska och alltid intresserat sig för allt som har med handarbete och textil att göra samt en mor som delat mormors intressen och dessutom målat och ritat kan man lugnt säga att jag är uppväxt i en mycket kreativ miljö. Jag har velat bli modedesigner, konstnär och just fotograf. Varför det inte blev så är oklart, talang har jag - men kanske inte den rätta kämparglöden. Jag beslöt mig hur som helst i gymnasiet för att skaffa mig en utbildning där jag kunde tjäna mitt uppehälle (läs tjäna pengar) - man kan ju alltid göra det man vill senare ... så här tjugoår senare så inser jag ju att jag fortfarande är bekväm och är kvar i det yrka jag valde att inrikta mig inom.

Hur var det nu med fotograferingen? Jo, intresset har funnits men till skillnad från många andra så förlorade jag intresset när digitalkameran kom intågande. Jag tyckte det kändes
som "fusk". I och med mitt bloggande så har jag faktiskt börjat fotografera igen, men inte med samma brinnande intresse. De första fotona i bloggen är tagna med min mobiltelefon, de senare med en digital systemkamera. Fotona har tagits för min egen skull och jag har aldrig haft en tanke på att någon annan skulle vara intresserad. Men för någon månad så var det någon som var intresserad av en av de bilder jag tagit för att illustrera en artikel i en tidning. Så nu har jag en publicerad bild, omåttligt stolt är jag!

måndag 21 juni 2010

Konsumtion utan dåligt samvete

Min receptskatt: fyra kokböker för 40 kronor. Bullens kokbok (1934), Danska läckerheter (1935), Novisen vid spisen (Pernilla Tunberger, 1951) och ett "nytryck" av Prinsessornas kakbok (1960)

Både min sambo och jag är hjärtligt trötta på dagens slit och släng mentalitet och ofta handlar diskussionerna kring matbordet om rovdrift på jorden och dess naturresurser samt ohållbar konsumtion. Vi är som tur är rörande överrens. Passande nog är ett av minsta största intressen är att gå på loppmarknader och att återanvända gamla saker i nya sammanhang. I helgen hann vi med två loppisar och jag gjorde i mitt tycke finfina fynd, bland annat fyra "nya" kokböcker, en hög barnböcker och två äggkoppar.

Jag ger er ett otestat recept från Bullens kokbok som jag i alla fall kommer att laga under sommaren:

"Ruskom-Ruskom"

Man fräser i
smör
i en stekpanna
hackade hårdkokta ägg,
och
hackad anjovis.
Då det fräst tillsammans, slår man över litet
tjock grädde
och innan man serverar strör man över
hackad dill
och
hackad persilja.

tisdag 18 maj 2010

Vilda lökar

Kristihimmelfärdshelgen tillbringades traditionsenligt på "svärföräldrarnas" lantställe beläget på en skärgårdsö i Norrtäljetrakten. Det opålitliga vädret varierade från strålande solsken och kaffe på altanen till mjölkvit dimma och tutande mistlurar.

Jag passade på att gå på skattjakt i skog och mark, jag älskar att klättra och krypa runt i snåren. Tyvärr hade fästingarna klarat den kalla vintern och vaknat till liv. Efter att klivit av tomten i några minuter så kunde jag plocka fyra "fulingar" från byxorna, på dottern fick vi plocka en från axeln.

Men, man behöver inte gå långt för att fylla sin korg. Svärföräldrarnas gräsmatta är fylld av både skogslök (kajp) och backlök, när barnen springer över gräsmattan sprids en mild lök doft. Senare på våren så klipps gräsmattan, så jag plockade med en stor knippa hem. Om man traskar iväg till andra sidan ön kan man även hitta lökarnas rolls royce - Ramslök med sin milda vitlökssmak.


Kall skogslökssås
4 personer

3 dl gräddfil
3/4 dl majonnäs
En stor knippe skogslök, finhackad (ca 3 dl)
Örtsalt
Vitpeppar

Blanda ihop samtliga ingredienser. Låt gärna såsen stå och dra i kylskåpet en halvtimme, Vi åt såsen till ungsstekt lax.

Skogslök (Kajp), Allium scorodoprasum

Backlök, Allium oleraceum

lördag 1 maj 2010

Smaker som gifter sig

Vissa smaker är som gjorda för varandra. Det spelar nästan ingen roll vad man stoppar i kombinationen fransk senap, dragon och grädde - det blir gott hur som helst. Givetvis blir det en alldeles fantastisk strömmingslåda.

Receptet kommer från "Fiskkokboken" utgiven av ICA bokförlag 2001.

Strömmingslåda med senap och dragon
4 personer

600 g rensad strömming med ryggbenet borttaget
3 msk fransk senap
Salt och vitpeppar
1 tsk torkad dragon
2 dl grädde
Ströbröd
ca 1 msk smör

Sätt ugnen på 225 C.

Skölj och torka av strömmingen. Klipp eventuellt bort ryggfenan och lägg ut dem med skinnsidan ned på en skärbräda. Salta och peppra strömmingarna. Rulla ihop dem och lägg dem trångt i en smord eldfast form.

Blanda grädden med senapen och smaka av med smulad dragon och salt. Slå gräddblandningen över strömmingen. Strö över ströbröd och toppa med små smörklickar.

Grädda strömmingen i ca 25 minuter. Servera med kokt potatis eller potatismos.

fredag 30 april 2010

Frittata, tortilla, kookoo eller bondomelett

Kärt barn har många namn. Frittata, tortilla, kookoo och bondomelett kommer från olika delar av världen men har flera saker gemensamt, de är baserade på ägg, är omelettliknande och har någon typ av fyllning.

Det här har blivit en favoriträtt, att snabbt fräsa upp grönsaker och eventuella rester och sedan blanda med lite riven ost och uppvispade ägg. Snabbt och enkelt. Innehållet varieras, det går raketsnabbt att laga och resterna i kylskåpet försvinner i ett svisch! Några kombinationer som fungerar väldigt bra tillsammans är:
  • gul lök, vitlök, pancetta, sparris och riven pecorino eller parmesanost
  • gul lök, bacon, gröna ärtor och riven parmesanost
  • gul lök, vitlök, spenat, dill och fetaost
Jag väljer att kalla mina anrättningar för frittata, det låter lagom pretentiöst. Jag ger er:

Spenatfrittata
4 personer

500 g fryst bladspenat, tinad
1 gul lök, finshackad
2 vitlöksklyftor, hackade
1/2 dl finhackad dill
6 ägg
200 g fetaost, smulad
Salt och svartpeppar
Olivolja
Smör

Sätt ugnen på 200 C.

Värm en skvätt olivolja i en stor stekpanna. Låt lök och vitlök brynas.

Krama ur bladspenaten och låt den fräsa med i stekpannan till all vätska försvunnit. Tillsätt dillen och blanda runt ordentligt.

Vispa ihop äggen i en stor bunke. Häll ned innehållet i stekpannan samt fetaosten. Rör runt ordentligt och smaka av med salt och peppar.

Diska ur stekpannan! Här lönar det sig inte att fuska, den kommer att fastna om du hoppar över det.

Smält en rejäl klick smör i stekpannan och slå i ägg-och grönsaksblandningen. Låt frittatan steka på låg värme i ca 10 minter. Sätt därefter in stekpannan i ugnen och låt den gå färdigt i ca 20 minuter. Servera som den är eller till exempel tillsammans med gravad lax. Passar även bra som picknick-mat om man låter den kallna och därefter skär den i bitar.

Trevlig valborg!

måndag 22 februari 2010

Präktig - av dumhet eller misstag?

Eller kanske både och? I lördagsmorse kom jag på att jag köpt grädde på fredagseftermiddagen. I en påse i hallen fann jag mina två halvliterstetror. Suck. Nu är jag inte så känslig när det kommer till mejeriprodukter så jag bestämde mig för att använda "lukta och smaka"-principen. Tetrorna var misstänkt bulliga och när jag sniffade på dem så luktade de ... inte som jag hade tänkt mig ... Jag gick och grämde mig ett långt tag - med tetrorna ståendes på köksbänken - men efter en snabbgoogling kunde jag konstatera att i alla fall någon i cyberrymden medvetet ställde grädden i rumstemperatur ett dygn innan det vispades smör av den. En given lösning. Sagt och gjort. En liter vispgrädde vispades raskt till smörkorn. Smörkornen tvättades och kramades tillsist i hop tillsammans med lite havssalt. Vips så hade jag en halvliter hemgjort smör som smakade alldeles utmärkt. Dottern slickade lyckligt vispar och skål. Inget jag tänker ägna mig åt framöver - men lite nöjd kände jag mig när jag slapp slå ut grädden i vasken.

torsdag 18 februari 2010

Vissa saker gör sig bättre tillagade


Jag är på inget vis känslig eller speciellt petig när det kommer till mat. Jag är intresserad av att testa och tycker att det mesta är gott eller åtminstone intressant. Det finns några få undantag som jag helt enkelt inte gillar: grön- och blåmögel ost som jag bara tycker smakar sunkigt (läs dålig mat) och inälvsmat för att det inte känns speciellt bra att äta någon annans reningsverk. Men, i går var det nära att jag matvägrade. I en förövrigt väldigt god sashimi på Sushi Yama i PK-huset låg en rå strömmingsfilé. Jag vände och vred på fiskbiten flera gånger, jag kunde liksom inte tro mina ögon. Rå strömming. Rå strömming. Näe. Inte för mig. Men tänker man efter så varför inte? Den har inte åkt över halva jordklotet som mycket av den andra fisken på tallriken. Dessutom får man anta att den undergått samma behandlig som den övriga fisken - alltså att den varit ordentligt fryst så att eventuella parasiter dör - något som i vanliga fall inte bekymmrar mig. Så med lite soja och wasabi så slank den ner och den var ju inte så tokig - men fortsättningsvis så äter jag den tillagad. Till exempel så här.

Fritt efter ett recept ur Uppsala ättiksfabriks "Receptbok" från 1945.

Uppsala studentströmming
1 liten form

12 strömmingar
Salt
½ dl rapsolja
6 kryddpepparkorn
½ gul lök, i tunna skivor
1 tsk dill, finhackad

Ättikslag:
1 tsk socker
2 tsk ättikssprit
3 tsk vatten
1/4 tsk mald ingefära

Sätt ugnen på 225 C.

Skölj och torka av strömmingen. Salt lätt på köttsidan.

Vik ihop strömmingen och lägg dem med ryggsidan uppåt tätt intill varandra i en ungseldfast form.

Slå oljan över strömmingen. Strö över kryddpepparkornen, dill och lökringarna.

Blanda ihop ättikslagen och slå den tillsist över strömmingen.

Grädda ca 20 minuter. Låt dem svalna, de är godast rumstempererade. Helt kalla är de också goda som smörgåsmat.