Nystart

Jag är inte typen som brukar ge nyårslöften, men varje nyårsafton tänker jag att nästa år ska bli bättre, vi ska äta bättre och hälsosammare mat, motionera mera osv. Alla mina goda föresatser raseras alltid på nyårsdagen eftersom vi inleder det nya året med att fira pappas födelsedag - med tillhörande födelsedagstårta och kalkonmiddag. Så var det med det. I år igen. Men trevligt var det och gott.

Igår åt vi upp den sista vörtlimpan, så idag har jag bakat. Det blev två sorters bröd, varandras raka motsatser. Den första snabb och lättbakad, den andra ett långjäst mångdagarsprojekt.

Solrosrutor
20 stycken

50 g jäst
6 dl ljummet vatten
3 msk rapsolja
1 msk salt
2 tsk stött fänkål
2 msk sirap
1 dl solroskärnor
3 dl grahamsmjöl
1,3 - 1,4 l rågsikt

Solroskärnor att strö över

Smula jästen i en stor bunken och lös upp den i det ljumna vattnet. Tillsätt olja, salt, fänkål och sirap. Blanda sedan ned solroskärnorna och de båda mjölsortena (börja med den mindre mängden rågsikt). Arbeta degen tills den är smidig och släpper från bunkens kanter. Låt degen jäsa övertäckt i ca 45 minuter.

Sätt ugnen på 200˚C.

Slå ihop degen i bunken. Häll ut degen i en bakpappersklädd långpanna (ca 30 * 40 cm) och platta ut den med mjölade händer. Nagga kakan och skåra den i ca 20 ruter med sporre eller kniv. Låt jäsa övertäckt i ca 30 minuter.

Pensla kakan med ljummet vatten och strö över solroskärnor. Grädda brödet på mittersta falsen i ca 20 minuter. Stjälp upp brödkakan på galler och låt den svalna under bakduk.


Det andra brödet var ett ljust surdegsbröd, Pane cafone från säsongens första avsnitt av Solens mat. Ett väldigt trevligt bröd! När vi åt det till middagen så satt vi och diskuterade skorpan, porerna, sältan och konstistensen. Man får mindre huvudvärk av brödprovning även om vinprovning är roligare. Brödet blev precis så där segt, med hård kraftig skorpa som det bröd man brukar få till maten i Italien eller Grekland. Det var egentligen väldigt lättbakat, det är bara surdegen som tar några dagar att sätta (även om det är en "fusksuris" med jäst). Jag har provat att baka på det franska sättet med levain - med skiftande resultat - det blir alldeles fantatiskt bra och gott om man orkar alla förtioelva momenten ... Jag har inte tålamod nog för att bli riktigt bra på det. Det här brödet blev istället rustikt och trevligt, kanske inte lika "fint", men jag tror jag har - i flera avseenden - mer gemensamt med italienska bondmoror (ja och hur böjer man egentligen bondmora i plural?) än franska finbagare.